Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Livets källa, av J. J—n - 111. Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej hennes flöde tager slut
för den, som dricka vill.
Hon giver tröst i sorg och nöd,
i striden mod också.
Hon skänker liv, som ingen död
förmår att nederslå.
»Var finner jag den källan ren?» —
Hon är dig alltid när
och vill dig två från synd och men;
din Gud den källan är.
O, gå då honom ej förbi
till usla brunnar bort!
Du finner blott en fröjd däri,
som flyktig är och kort.
111 Hästen.
Hästen är det ädlaste och vackraste av de
större djuren. Hela kroppen är välbildad. Den
vackert böjda halsen prydes med en man av
långa hår, som kallas tagel. Med sådana långa
hår är även hans svans beklädd. På vart och
elt av hans smärta ben sitter nedtill blott en
enda tå, omgiven av en tjock nagel, som kallas
hov. — Har du sett, vad man slår fast vid hoven?
Hästens föda utgöres av växter: gräs, klöver,
hö, havre. Under knappa omständigheter får
han nöja sig med halm. Han är ett renligt djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
