- Project Runeberg -  Från vikingatiden. Ny följd fornnordiska sagor /
180

(1888) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERVARS OCH HEDREKS SAGA - 7. Angantyr och Lad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med tolfårssvenner
och tvåårsfålar.
Så skall hunnernas
här församlas.»


Denna vinter sutto kung Humle och Lad i lugn hemma.
Men när våren kom, drogo de samman en så stor här, att landet
vardt helt blottadt på vapenfört manskap.

Åstad drogo alle män, som voro öfver tolf år och kunde på
ett härnadståg sköta hästar och vapen; och alle hästar togos med,
tvåårige och äldre.

Så manstark var deras här, att den måste täljas i tusental,
och smärre skaror än på tusen man gafs det icke i fylkingarne.
En höfding vardt satt öfver hvarje tusende, och ett banér var
öfver hvarje fylking; i denna funnos fem tusenden, i hvarje
tusende tretton hundraden och i hvaije hundrade fyra gånger fyrtio
kämpar. Tillsamman voro fylkingarne tre och trettio.

Då alla samlat sig, redo de igenom skogen Mörkved, som
skiljer Hunaland från Redgotaland.

Så snart de kommit ut ur skogen, sågo de framför sig jemna
marker och stora bygder. Härute på slätten stod en fager borg.

Öfver den rådde Angantyrs och Lads syster Hervar
tillsamman med sin fosterfader Ormar. De voro satta att värna landet
emot hunnernas här, och de hade i borgen mycket folk.

En morgon vid soluppgången stod Hervar i vakttornet ofvan
borgporten. Söderut såg hon hän emot skogen stora damskyar,
drifna upp af hästtramp; då och då skylde de solen. Igenom
töcknet såg hon det glimma från fagra, gullsmyckade sköldar,
förgylda hjelmar och hvita brynjor — det var henne, som såge
hon blott gull. Hon såg» att detta var hunnernas här, och att
deras styrka var stor.

Med hast gick hon ned, kallade till sig sin lursven och bjöd
honom blåsa folket tillsamman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baufrvikny/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free