Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med det kraf, de menade sig ha rätt att göra på arfvet
efter fadren Bjärgolf. Torolf gaf till svar:
»Som jag kände Brynjolf och än bättre Bård, voro
de så högsinte män, att de skulle hafva gifvit eder af
Bjärgolfs arf det, de visste I haden rätt till. Stod jag
nära den gång, I yppaden samma kraf för Bård, och
förekom det mig, som om han ej kunde finna edert
mål befogadt, ty han kallade eder ju frillosöner.»
Hårek sade, att de kunde skaffa vittnen på, det
deras moder blifvit med fästegåfva köpt.
»Det är nog sant», fortsatte han, »att vi ej först
kommo fram med vårt kraf till Brynjolf, vår broder.
Här kunde vi taga hänsyn till den nära frändskapen,
men af Bård väntade vi oss all upprättelse. Ej häller
här trängde vi länge på. Men nu är detta arf kommet
under oss oskyld man, och kunna vi nu ej helt tiga vid
vår förlust, fastän hända kan, att nu som förr öfvermakten
så råder, att vi häller ej af dig få någon rätt,
och du ej vill höra de vitnen, vi hafva på, att vi äro
till arfvet borne.»
Torolf svarade häftigt:
»Det menar jag eder dess mindre vara, som det
förtalts mig, att eder moder vardt med våld tagen och
som fånge förd till er faders hem.»
Härmed slöts samtalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
