Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cheeta. Alva blev orolig.
— Hon läcker nog, sade hon.
Cheeta fick stå kopplad i badkaret när jag var där.
Hennes oförmåga att nå kontakt med djur var nästan
rörande, kunde jag då tycka. Min dotter skulle ta hand
om vår katt när vi skulle resa till Afghanistan 1965.
Alva lovade att ta korgen med katten på tåget till
Göteborg. Det var en stor svart hankatt med vita tassar;
en typisk Sörmlandskatt. En god råttfångare. Den
avskydde att sitta i korg. Den hade klöst och krafsat för
att söka ta sig ut. När min dotter fick korgen med katten
av Alva öppnade hon försiktigt på locket. Katten for
iväg över golvet och tog sedan ett språng upp på
hatthyllan. Där låg den och tryckte. Piskade med
svansen och gjorde dovt hotfulla läten.
— Men den trivs i alla fall, sade Alva. Den viftar på
svansen och kurrar. Och hon skämtade inte. Hon var
oemottaglig för signalerna. Hon saknade intuition.
Djurs beteende var något som stod att läsa om i bok och
hon tolkade beskrivningarna fel.
Det var med barn som med djur. Hon kunde inte ta i
dem och hon förmådde inte reagera spontant på signalerna.
Hon läste sig till barnkunskap. Att hon då när jag
var fem, sex år ledde kurser i barnpsykologi och
föräldrakunskap tycktes mig som utslag av svart och
surrealistisk humor såfort jag blivit gammal nog att
reflektera över det.
Hon hade ingen hand med barn. När jag blivit vuxen
och hade egna barn såg jag hur valhänt hon tog i dem.
Som om hennes händer inte riktigt hörde till kroppen.
Hon skrattade gällt och hennes röst var spänd när hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
