Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gumman. Låt oss följa med och ta emot honom. (Går
jemte det öfriga bondfolket.)
Tredje scenen.
smedsgesällen (ser efter dem). Di lergökarne! — Narrar
mej att sjunga och se’n går di utan att bjuda på något
mer — en annan gång ska jag väl ta alltsammans i förskott
— man bör alltid vara knipslug som en hoftång. (Gäspar.)
Jag ä’ som jag hade ett helt kistlock öfver ögonen. —
D’ä’ brist på sömn bara, för bladdis är jag inte det minsta,
gudnås! — Jag har lust att ta mej en liten snarkare
der-inne i ladan — hvarför har man lador och hö i ladorna,
om inte för att folk ska lägga sej deri — bara det inte
finns några ormar, för ormar och jag, d’ä’ som man och
hustru — vi kan aldrig komma öfverens–––––(går gäspande
till ladan) den som bara hade sej ett litet trefligt sällskap
ändå. (Går in i ladan, men utkommer strax skrikande och
med händerna öfver ansigtet, skyndar ut på motsatt sida.)
Fjerde scenen,
JÄGER. ANNA.
jäger (ledande Anna vid armen). Anna, hur är det med
dig? — Prostinnan gjorde mig så orolig!
anna (klädd i blus af sorgkattun och i schäferhatt med
svarta band). Hvad jag är lycklig, som ännu en gång får
träffa er.
jäger. Gläder det dig verkligen? — För n?gra da’r
se’n trodde jag annorlunda, men jag kunde inte motstå
begäret att se och tala med dig.
anna (lösgör sig från hans arm). Säg mig, har jag i
mitt bref yttrat något sårande, något otacksamt, ty ni är ju
mitt enda stöd, min enda vän på jorden? —Jag minns inte
hvad jag skref — mitt hufvud är så oredigt — ofta vet jag
hvarken hvad jag talar eller skrifver!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
