- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
122

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till, och man glömde snart bide honom och hans
halfra öra.

Hvad nu serskildt beträffade vår hjelte, föremålet
för så mångas intresse ocb omsorger, så var del
naturligt, att allt detta skulle göra honom till en i
högsta grad vigtig och dyrbar person äfven i egna ögon.
Med den innerligaste förnöjsamhet och stolthet såg
han, fast han ej låtsade se, huru allas blickar riktades
på honom, samt hörde, fast han ej låtsade höra, huru
allas läppar framhviskade hans namn och bragder hvar
han visade sig. Allt detta återväckte och fördubblade
modet i hans bröst, purprade hans kind och ökade
glansen i hans ögon. Dock hade han icke glömt de
stora himmelsblå ögonen i Stadsgården. Äregirighetens
känsla må vara huru stor och uppslukande som helst,
så lemnar den, åtminstone i en hjeltes bröst med
tret-tonåriga pulsar, ändå alltid åtminstone ett rum bredvid
sig åt kärleken. Hvarje liten flicka, han mötte,
mönstrade han med en öfvad kurtisörs blickar. Han såg
ögon, stora och små, bruna och blå, men hennes fann
han icke och de blå sammetskoltarne hade med lilla
Lalla försvunnit från jorden.

Hvad man ej ser på jorden, det ser man i himlen.
Adolf såg lilla Lalla sväfva i luften högt öfver Stora
Vat-tugränd, såg henne flyga från stjerna till sljerna, lånande
dem en gnista af sina ögon, för att de desto klarare skulle
lysa Öfver Adolfs hufvud. Detta såg han tydligt, når
han var vaken. När han sof, drömde han om, huru
han följde henne öfver land och sjö, huru han samm
efter henne bland vågorna, hvilka alla samt ocb
synnerligen liknade blå sammetskoltar med hermelinsbräm,
huru han dök ner efter henne i djupet, upptäckte att
alla fiskar hade blå ögon, kraflade bland skal oc|i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free