Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Æpiornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han kom icke en dag för tidigt. Jag var så sjuk, som
jag nästan kunde bli av all denna ödslighet och tvekade
endast, om jag skulle gå ut i havet och på det sättet göra
ett slut på detta tillstånd, eller om jag skulle lägga mig ned
på marken.
»Jag sålde benen till en man vid namn Winslow, en
köpman i närheten av British museum, och han säger, att
han sålde dem till gamle Havers. Det tycks som om
Havers icke hade förstått, att de voro ovanligt stora, och
det var först efter hans död, som de tilldrogo sig
uppmärksamhet. De kallades för Æpyornis — ville ni säga
något?»
»Æpyornis vastus», sade jag. Det var lustigt, just detta
talade en av mina vänner om för mig. Då man fann en
Æpyornis med alnslångt ben, trodde man, att man nått
höjdpunkten på skalan, och kallade den för Æpyornis
Titan. Därefter påträffades ert vastus efter gamle Havers
död bland hans samlingar, och slutligen har en vastissimus
påträffats.»
»Så mycket har Winslow berättat mig», sade mannen
med ärret. »Om ännu någon Æpyornis påträffas, så
håller han icke för otroligt, att ett blodkärl brister på någon
av de vetenskapliga kaxarna av pur förtjusning. Men
nog var det väl alltigenom en konstig historia, som en
människa fått uppleva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
