Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorgliga faktum, att hvarlcen drakar eller
torner-ingar funnos nu för tiden.
Pä väggen i Gustafs rum hängde en oljefärgs
tafla, föreställande en italiensk flicka med en
druf-klase i venstra handen. Den högra höll på att föra
en drufva upp till de friska, leende Iäpparne.
Taflan var målad af Gustafs far, som under sitt
rika och sysslolösa lif äfven idkat färgernas konst.
Den var icke något helgjutet arbete. Man fick
ett intryck af, att den kommit till enkom, för
att artisten skulle få framställa denna täcka,
half-öppna mun, der tändernas hvita emalj lyste fram
sä muntert mellan de körsbärsröda Iäpparne
Gustaf kunde stå långa stunder framför taflan
och se på munnen, alltid blott på den. Han
hade funnit en sä slående likhet mellan denna
mun och Almas. — Det är som om pappa hade
sett henne — mumlade han ibland tyst för
sig sjelf. Det hände också, att han steg upp i
soffan och sträckte sig på tå för att kyssa den
italienska flickan.
Almas föräldrar bodde snedt öfver gatan
helt nära herrskapet Bährmans. Som Gustaf
och hon hade samma skoltimmar, hände det
ibland att de råkades och slogo följe. Om
Gustaf, då han kom ut ur sin port, fick se Alma
framför sig på gatan, kunde han, blyg som han
var, gå hela vägen bakom henne utan att
påskynda sina steg. Men om Alma råkade vända
sig om, stannade hon; och då måste han fram.
Dst var icke på gossars vanliga, ogeneradt
kamratlika sätt som han helsade på henne. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
