- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
67

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förtrollade hatte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skulle Nils hälsa på någon, så räckte han fram handen,
smålog och bockade sig precis som andra artiga barn göra,
men hatten, den kom inte af hufvudet på honom.

När han skulle in för att äta och alla andra hängde upp
sina hufvudbonader, gick han bara rakt fram till bordet och
satte sig med hatten på hufvudet. Det föll honom aldrig in att
taga af sig den, som annat folk gjorde, och det kom sig just
af, att det var en trollhatt, som förhäxade honom, så att han
inte kände, att han hade något på hufvudet.

Enda medlet att lösa trolldomen var att fråga honom:
Har hatten vuxit fast? Då fick han af sig den i en fart, men
strax därpå satt den lika stadigt fast som förut.

När nu hans syster gjort honom den där frågan trettiofem
gånger och hans pappa fyrtionio och hans mamma nittiosju, så
tröttnade de. Och så beslöts det i ett familjeråd, att man inte
skulle säga ett ord vidare åt Nils om hatten, så fick man se,
hur det skulle gå. I värsta fall fick man väl lof att skicka
honom till staden och låta operera bort den.

Efter den dagen dolde sig det öfversta af Nils’ hufvud
fullständigt för världens ögon.

Inne och ute satt hatten på. Han åt med den på. Han
tvättade sig med den på. Och han låg med den på.

Det sista var visserligen i början en smula obekvämt. Det
gjorde ondt i nacken, när den klämdes mot hattkanten, och Nils
kastade sig oroligt af och an i sängen.

En gång såg han efter, om han inte lagt ett par gamla
skor under hufvudgärden, och en annan gång trodde han, att
man stoppat örngåttskudden full med rå potatis. Men rätta
felet kunde han aldrig leta ut, och slutligen vande han sig vid
att ha det så där litet knöligt under hufvudet och sof lika
bra för det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free