Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i honom vörda en ny anakoret, som ökade ställets helighet, och
som måhända en dag, när Simon kallats till himmelen, skulle
intaga hans plats på pelaren.
När samma fromma kvinnor började dela icke blott sin
uppmärksamhet, utan även sina korgars innehåll emellan
pelarhelgonet och den unge präst, som fäst sin bostad i hålan,
så vande sig även Klemens att betrakta grottan som sitt
egentliga hem, och det var endast sällan han ännu visade sig i
huset vid Tripodgatan. Krysanteus fann sig nödsakad att lämna
honom hans frihet. Klemens var hänförd över sitt nya levnadssätt.
Sommarens rosor växte vid ingången till hålan, och solen blickade
varje afton ditin, förrän hon dolde sig bakom Aigales kullar. Han
hade snart inrett sin boning i enlighet med en anakorets behov.
En mossbädd, ett vattenkrus och ett skrin för det heliga evangeliet
var allt vad han tarvade.
Atens kristianer kände icke ringa uppbyggelse över den märkvärdiga
skickelse, att det var ärkehedningens son, som blivit pelarfältets nya
prydnad. Liksom Simon vid början av sitt uppträdande, så var nu
även Klemens föremål för innevånarnes uppmärksamhet. Särskilt
visade de unga flickorna deltagande för den unge eremiten.
Det enda, som i någon mån störde Klemens’ lycka, var Simon
pelarhelgonets besynnerliga uppförande. Sedan denne i början
mottagit sin granne med alla tecken till välbehag och om kvällarne,
efter solnedgången, när det var tyst omkring dem, kallat honom
till pelaren, för att tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
