Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den lärda åsnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jag måste slutligen ensam bege mig på hemvägen.
Ett stycke från staden upphann jag till min stora
glädje vagnarna, i hvilka alla barnen tagit plats. Vid
min anblick ropade de åt kuskarna att stanna. Alla
sprungo ur och omringade mig under tusen
smekningar och loford. För att hålla mig sällskap beslöto
de att fortsätta vägen till fots.
»Ser ni nu», ropade Ludvig och Jakob
triumferande, »att vi hade rätt! Var icke Cadichon klokare
än både den där dumma Mirliflore och hennes
husbonde kanhända?»
»Hvad det är skada, att Cadichon inte kan tala!»
sade Henriette. »Hvilka historier hon skulle kunna
berätta oss!»
»För min del är jag säker, att hon förstår allt,
hvad vi säga», sade Elisabet. »Jag har en gång
läst en bok, som var skrifven af en docka. Hon såg
och begrep allt, hvad som sades och gjordes omkring
henne, fastän ingen trodde det. Tänk om Cadichon
också skulle skrifva sina lefnadsöden!»
»Äh, inte var det dockan, som skref», sade
Henrik. »Hur kan du tro något så enfaldigt?»
»Jo visst», sade Elisabet. »Hon skref om nätterna
med en kanariefågelspenna, och hon gömde sin
lefvernebeskrifning under sin säng om dagarne. Om en docka,
som ser så dum ut, kunde göra något sådant, så
borde det väl vara en lätt sak för Cadichon. Jag
önskar, hon ville göra det.»
Under det barnen samtalade, hade vi hunnit fram
till slottet. Mormodern kom ut för att taga emot oss,
och barnen skyndade, alla talande på en gång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
