Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dä sköt en stor, skön, välgörande vrede upp
i Matildas själ, och hon gick hastigt ut i bislaget
och klippte af hymnen med ett hvasst:
— Raska på Ellida, det där odrägliga
sjungandet hindrar sysslorna, och du skulle skämmas att
låta mig göra alla dina göromål.
Ellidas armbågar hade lätt hvilat på
tvättbrädet, medan hennes strålande ansikte varit riktadt
utåt bakgården. Nu tystnade hon, slagen af en
omåttlig häpnad.
Något sådant hade aldrig varit hördt i detta
samhälle.
Hon blossade till och hennes små ljusa ögon
mötte Matildas. Matmoderns näsvingar flögo, och
ögonen lyste af ett förakt, som hon tycktes njuta
af att få visa. Ellida berättade sedan för sina
vänner, att det icke var svårt att tro på djäfvulen
för den, som blott ville.
Nu slog hon ned sin blick och sade med
tillkämpad mildhet, som verkade pinsamt:
— Jag tycker det är synd om frun, men Jesus
kan ändå komma att rädda frun — Pärsson bad
för frun igår på revial n. —
Ett förskräckt jämrande skrik från Atle hördes
plötsligt.
Matilda rusade ut och såg gossen ligga på
marken och vagnen kullstjälpt. I dödlig ångest
lyfte hon upp honom, de små händerna voro
smutsiga af mull och tårarna runno stridt, men han
tycktes oskadd, Hon höjde en suck af yr tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
