Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils rörde sig icke.
Hon vände tillbaka och tog i honom.
— Kom och ät, så att vi få lägga oss, jag
är uttröttad.
— Anna, är du ond?
— Ond, upprepade liou med hån. — Inte
är det så trefligt att veta, att man har att sitta
här nu hela långa lifvet, när man kunde få
något helt annat.
— Jag duger inte mer — jag kan arbeta
med kroppen tills jag stupar, men det andra
kan jag icke mer — jag förstår ej själf, jag
liksom orkar inte, det är för sent.
— Ja, jag börjar tro det, sade hon,
hvar-ken hårdt eller mjukt utan rätt ut af sina
tankars djup.
Oroligt kastade de sig under nattens
timmar på sin bädd, ingen kunde sofva.
Genom deras klarvakna sinnen drogo i
brokigt tåg gammalt och nytt. Deras ögon sågo
hvar för sig skarpt och upprördt ut i natten,
de vägde och jämförde, de kände dödens ångest
och därefter lifslusten skjuta upp som en
stålfjäder. De kämpade i tanken om sin plats högt
på lifvets lysande älf, men när de envist stöttes
tillbaka, släppte de tag, gjorde icke motstånd,
drefvo utför utan mycken sorg eller känsla. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
