Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mon Caliere.
Ett litet ensligt stationshus mitt på fältet. Vi
släpa oss ut på en trappa. Långt på andra sidan
en vitglödande väg klättrar uppåt kullarna en svart
liten stad. Stationspersonalen undervisar, skinande
av välvilja: Man tar sitt pick och pack och börjar
vandringen mot fjärran höjder. Jag protesterar
med all den energi jag har kvar och min
följe-slage knogar ensam i väg. Efter en oändlig tid
kommer han åter: — nej den gubben går inte
alls, gatan stiger, alltjämt stiger och målet är ett
litet kokhett, smutsigt kyffe i ett prång, i
krogsalen under sjungande kunder och mitt emot en
smedja: hotellet 1 Vi få vända om.
Personalen blickar bedrövat: Albergo tanto
buono, man äter och dricker förträffligt.
Halvdöda stå vi så igen på Turins perrong och
besluta att resa omedelbart in i Alpvärlden, i den
riktning som angivits oss vara billigast och
lämpligast. Kuskning tvärt igenom stan till den
små-bana, vars ändpunkt är Lanzo, en timmes väg
västerut.
Vad är Lanzo? En liten stad med borgruiner,
berättar Baedeker. De halvnakna, svettande
människorna i kupén med alla fönster vidöppna
försäkra oss, att där är friskt och härligt, hotellen
präktiga och proppade av sommargäster. Signori
allihop, jaa då, förstås inte än, inte förrn det blir
varmt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
