Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
sig på litet afstånd. På nära håll sedda voro vi,
hoppas jag, så litet röfvarlika, att illusionen försvunnit.
Historier fattades ej. De flesta hade tagit färg af
det lif, berättaren förde, och nästan utan undantag rörde
de sig kring skogen och undertingen deruti, nämligen
skogsfrun och hennes fränder. Säker är jag, att de
flesta af dessa härdade män räddes hvarken för "fan eller
trollen"; men ändock drogo de sig närmare tillsammans,
och en och annan kastade en skygg blick bakom sig,
bortåt skogen, som stod der så dunkel och
hemlighetsfull. Sällan voro berättarne sjelfva hjeltar i
tilldragelserna, utan vanligen far eller farfar. Att mycken
vidskepelse finnes qvar hos vårt folk, det märker man vid
tillfällen sådana som detta; men jag beklagade ej nu
så djupt denna vantro, ty sagorna passade så väl ihop
med vårt läger.
"Spöken tror jag inte det fins," sade Olle Jansson,
"men rå det fins då, för det hafva "både far och farfar
sett. Farfar min var kolare under Sjöbo och var inte
rädd hvarken för ett eller an’t. En dag, då han satt
vid milan, fick han se något, som rörde sig vid
skogskanten. Han sprang då sta’ för att se, hvad det kunde
varaT och då fick han se liksom en kula, som rann
bort mellan buskarne. Farfar min sprang efter, så
mycket han kunde, men kulan rann undan. Och under
tidén "tog hon vid sig" och vardt först som en påk och
sedan som en liten menniska och till sluts som ett stort
qvinfolk med en grön klädning. Då förstod farfar min,
att det var rået, och när han kom så nära att han
trodde sig kunna träffa henne, kastade han knifven på
henne, och då var det, som om hon skulle hafva
sjunkit ned i jorden, och i detsamma lät det, som en
ko hade bölat och det tre gånger efter hvartannat.
Och när farfar kom tillbaka till milan och hade setat
der ett par timmar, kom far min, som då var en pojke,
och talade om, att kon deras var död."
"Och det der tror Jansson," sade jag.
"Tror," svarade han i en ton, som tillkännagaf, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
