Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 9. Jag kommer av ett brusand’ hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
den, som håller människorna för å va annt än ett
byke, men si det är nåt särskilt med mårbror i
Vitamossen, och jag tror, att om han inte svarar ja på
eviga minuten så har han nog sin mening med det,
fast jag inte kan begripa vilken.
— Tror du far är bättre än Kalle ? frågade Lina
förvånad.
— Ja, sade Hanna eftertryckligt, det är nära på
jag tror. Och jag förstår inte vad du sir för
skillnad i det om Kalle säger nej, ifall han inte får
gården, och far din om han måste släppa den.
Anders Petter hostade till ett tag i förstugan och
skrapade fötterna på mattan, så steg han in. Hanna
hälsade honom lugnt och obesvärat, men Lina
svängde hastigt utom dörren, som hon slog igen
efter sig.
— Sitt fram, sade Hanna. Fick ni ert ärende
uträttat hos prosten ?
— Ja, det beror på hur man tar det, svarade han
och såg Hanna stadigt i ögonen. Prosten han var
nu så bestämd på det, att eftersom Kalle var far till
Linas barn, så skulle han gifta sig med henne utan
att fordra att få gården med engång.
Det flög en skugga av missräkning över Hannas
ansikte. Hade hon tagit fel ? Var det ändå som Lina
trodde, att det var bara vid gården det klämde?
— Kalle är ganska enveten, sade hon. Och han
tycker väl som så, att han kan ju ta gården efter
far, eftersom han är äldst. Men kunde ni inte ställa
på något sätt, så att ni ble båda tillfreds, mårbror?
Jag vet allri hur det går med Lina, om hon inte
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
