Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• f * * f t
icke släckas, ineu gaf ett cement, som
liastigt hårdnade i vatten. Då vanlig
kalksten tillika med stenkol och trädkol
lades hvarftals och brändes i en liten
tegelugn, och den kalk, som nedföll med
askan i askrummet, lades tillbaka i
ugnen tillika med nya kol, och på detta
sätt fortfors i5 till ao timmar, erhölls
likaledes en kalk, som ej lät släcka sig,
men gaf en i vatten hårdnande massa.
Vicat har funnit att sättet att släcka
kalken har ett bestäindt inflytande på
murbrukets qvalitet. Han har försökt
följande 3 släckningssätt : i. Släckning på
vanligt vis, genom den nyss brända
kalkens begjutning med en tillräcklig
qvan-titet vatten, a. Sänkning i vatten i några
få secunder, hvarefter kalken upptages
innan den börjar falla sönder, och
lem-nas att släcka sig af det vatten som den
hunnit insuga; 3. Frivillig släckning, då
kalken småningom får taga till sig
fuktighet utur luften och af sig sjelf falla
sönder. Då hydrater af kalk, erhållna
på dessa tre sätt, jemfördes med
hvarandra , befanns att i allmänhet den
släck-ningsmethod, som bäst fördelade kalken,
gaf det hårdaste och mest
sammanhängande hydrat. Rena kalkarter blefvo
ticnligast om de af sig sjelfva få
sönderfalla; sämre genom sänkning i vatten,
efter den a:dra släckningsmethoden, och
sämst genom släckning på vanligt sätt.
För orena kalkarter var förhållandet
om-vändt. I allmänhet: om uti en series
af kalkarter, uppställda efter deras ren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
