Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wotxaston fann för några år tillba- Oxide
ka, såsom en ganska sällsam bestånsdel
af blåsestenar, ett eget ämne som ban
kallade cystic oxide, Marcet fann sedan
detta ämne i några njurstenar. Lassaigne
anser sig nu hafva funnit det i en hunds
blasesten °). Den af Lassaigne beskrifna
stenen har, vid 1.577 e. vigt, och
den innehåller, ungefär 2£ procent
ben-jord och oxalsyrad kalk. Den löses i
kalk, en mättad lösning ger efter
afdunstning hvita kristallkorn; en lösning i
ammoniak hvita genomskinliga blad. Det
förenas med svafvelsyra till ensyruplik magma,
xnen kristalliserar i nålform med saltsyra.
Det svafvelsyrade saltet innehåller 89.6,
det salpetersyrade 96.9, det saltsyrade
94.7, och det oxalsyrade 78 d. al den
organiska basen, hvilken, efter ett af
Lassaigne derå anstäldt förbränningsförsök,
skulle bestå af: väte 12.8, qväfve 34,o,
kol 3G.2 och syre 17 d. ; men dessa tal
äro visserligen icke att lita på, äfvensom
identiteten med Woixastons cystic oxide
icke kan med full säkerhet afgöras,
Prout upptäckte för några år
till-Purpur-baka att urinsyra, behandlad med salpe- syra*
tersyra, ger en egen syra, bland hvars
egenskaper han räknade en purpurfärg,
som dess salter antaga, hvaraf han
kallade den purpursyra, acidum purpuricum.
Vaequelin, som repeterade Prouts försök
erhöll en egen syra, från hvilken han
kunde skilja ett alldeles icke surt, rödt färg-
é) Pä anf. stalle p. 328.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
