Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smithson följande beqväma och förträffliga
method: han tager en fin platinatråd,
som göres jemn för ändan, fäster der en
liten prick af eldfast lera, utrörd med
vatten, tangerar dermed den splittra, på
hvilken han vill hlåsa, torrkar dem i
lägen och kan nu utsätta dem för hvilken
temperatur som heldst. Han har ock
nyttjat en pasta af slammad qvartz, men
denna håller ej med lika säkerhet. Han
använder leran ytterligare på det sätt, att
ett stycke eldfast hvit lera lägges emellan
tvänne papper, utplattas med en bred
hammare till dess den får behörig
tunnhet, då det klippes i stycken af den form
man vill, t. ex. smala och långspetsiga
trianglar, bredare remsor. Yid bruket
deraf afbränner man papperet. De
kunna nyttjas till supporter både for borax
och blyoxid och passa vid många
tillfällen i stället för kol eller platinatråd ; t,
ex. för att visa jernets närvaro i graphit,
ritar man dermed på leran, kolet
brän-nes bort och streket står rödt qvar. -—
Smithson har vidare funnit att, ehuruväl
qvartz är osmältlig för biåsröret, så kan
han dock ofullkomligt smälta flinta, så
väl Fransk, som Engelsk. Detta är en
följd af den kolsyrade kalk denna flinta
innehåller, som stundom genomväfver den
i synbara petrifieater.
Longchamp har anstalt en series af
försök öfver svafvelsyrade, saltsyrade och
kolsyrade salters sammansättning *) , deter-
•) Aunales de Chimie T. XXIII. p. t55ochaa5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
