Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet hade på hvarandra, hvarvid den
med-lersta nålen rÖres af den ringaste
electro-magnetiska polaritet. Delta är således ett
användande af hvad Haüy kallade dubbel
magnetism. Det kan blott nyttjas för
de svagaste electriska slrömar, emedan
verkningskretsen endast räcker från den
ställning nålarna taga af verkan på
hvarandra till den de få, då de hvar för sig
utsättas för jordens polaritet. Det
fordras vidare att alla mulliplicatorerna äro
gjorda af samma tråd, med lika många och
lika stora hvarf, samt att nålarna äro
lika stora, lika rörliga och lika starkt
magnetiska. Med denna apparat har
Becquerel sökt ådagalägga att vid upplösningar
uppkommer electricitet t. ex. då
concen-trerad salpetersyra eller svafvelsyra
löses i vatten, så uppkommer samma
electriska ström, som om vattnet vore en
basis, och omvändt då caustikt alkali löses
i vatten, tillkännager electriska strömen
att vattnet agerar såsom en syra; men livad
Becquerel vid detta tillfälle kallat
upplösning är egentligen ett phenomen af samma
slags chemisk förening som de förra.
Saltsyra fann han deremot vara electropositiv
emot vatten. Denna omständighet
sammanhänger med hvad jag redan af Seebecks
observationer anfört, att syrorna, sedan
de blifvit utspädda, intaga en hel annan plats
i den thermo-eiectriska serien och flytta
sig mot hvad Seebeck kallar den östra
ändan, hvarvid således någon ting annat
än deras chemiska caracter, såsom syror,
bestämmer den electriska fördelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
