Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Måtte väl känna Skalmarnas hästar; jag såg ju
själf hvilken han red, dråparen — det var den
bruna hingsten, för hvilken ni själf bjöd Ivar Karls-
son hundra mark för ett år sedan. Den hade ej
en hvit fläck på hela kroppen, och därborta i stal-
let äro båda bläsar.
Peder och hans folk aflägsnade sig. En stund
därefter släppte min värd ut mig ur mitt gömställe.
„Nå det gick bra“, sade han skrattande, „men
den där herren var så misstänksam af sig, att han
gick till stallet för att med egna ögon öfvertyga
sig om, att hästen ej var din. Han såg de hvita
hasarna och gick sina färde. Väl att han hade
brådtom, så att han ej gaf sig tid att alltför noga
undersöka hingsten, ty då hade han strax märkt
vårt knep.“
Jag tackade mannen för hvad han gjort för
mig och bad att få dröja hos honom ännu några
dagar samt lofvade att gifva honom riklig ersätt-
ning, då mina vänner sände mig penningar. Han
gaf mig tillstånd att stanna huru länge jag beha-
gade, men sade att han fruktade, att hans hustru —
hon var nu i Viborg, där hon hade arbete — för pen-
ningar kunde förmås att förråda mig. Till all lycka
förblef kvinnan borta. Här låg jag nu och vän-
tade. Jag hade god tid att begrunda min belägen-
het. Jag vägde skälen för och emot och fann, att jag
handlat rätt. Därtill gjorde det mindre än intet,
att jag var blefven fredlös, ty hvad kom det mig
vid, då jag i alla fall ämnat draga bort från mitt
land för att söka tjänst på annat håll.
Följande dag kom Peder Sigfridsson ridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
