- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
373

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vår tobaksindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilda instruktörer, hvilka skulle biträda allmänheten med
allehanda anvisningar beträffande tobaksplantagers anläggande
och tobakens rätta behandling. För att bereda landets
tobaksplantörer möjlighet att vinna afsättning för sin vara
bestämdes, att hvarje tobaksspinneriidkare, vid äfventyr af
privilegiernas förlust och ganska dryga böter, årligen vid hvarje
spinnbord skulle upparbeta en viss kvantitet inhemsk tobak,
hvilken kvantitet skulle ökas, allt efter som den inhemska
produktionen af tobaksblad blefve större. Sålunda
bestämdes densamma år 1739 till 4,000 skålpund, år 1754 till 6,000
skålpund och år 1757 till 8,000 skålp. för hvart spinnbord.

En del fabrikanter erhöllo t. o. m. uttryckligen privilegier
endast för bearbetande af svenska tobaksblad. De efter tidens
förhållanden jämförelsevis dryga tullsatserna å obearbetad
tobak från utlandet bidrogo äfven i sin mån att underlätta
afsättningen af svensk tobak till rikets tobaksfabriker; under
en längre tid gällde t. o. m. importförbud för tobaksstjälk
samt för tobaksblad från sådana länder, som frambringade
tobak af ungefär liknande kvalitet med den svenska. Först
år 1799 är hvarje förbud mot obearbetad tobaks införande i
riket upphäfdt.

Regeringens sträfvan för att befrämja den inhemska
tobaksodlingen ledde äfven till önskadt resultat. Tobaksplantager
anlades snart nog öfver allt i landets södra och mellersta
delar, hufvudsakligen, som naturligt var, kring städerna. Störst
voro plantagerna kring Stockholm, Norrköping, Alingsås,
Västerås, Karlshamn och de skånska städerna, särskildt
Kristianstad, Landskrona, Ystad, Malmö m. fl. Af de säkerligen
ganska ofullständiga uppgifter om afkastningen af
tobaksplantagerna i riket, hvilka finnas att tillgå i hallrätternas
handlingar och annorstädes, torde kunna beräknas, att
exempelvis på 1770-talet den årliga produktionen af tobak
uppgick till cirka 700,000 kilogram eller ungefär två tredjedelar
af hela den kvantitet tobak, som vid sagda tid årligen
förarbetades vid rikets tobaksfabriker.

*     *
*



Under det allmännas hägn uppammades äfven inom kort en
betydande inhemsk tobaksindustri. Särskildt i Stockholm
anlades under 1720 och 1730-talen en mängd nya
tobaksspinnerier, förutom de redan förut befintliga, äfvensom flera
mindre fabriker för tillverkning af snus och kardustobak, och
hufvudstaden står nu liksom både under föregående och
efterföljande tid med afseende å omfattningen af sin
tobaksindustri långt framom öfriga orter i landet. För öfrigt anlades
nya tobaksfabriker i Karlshamn 1725 och 1731, i Varberg
1725, i Gefle 1726 och 1728, i Alingsås och Malmö 1726, i
Norrköping 1727, 1729 och 1733, i Kristianstad, Västerås och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arbson/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free