Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 9. Stora generaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DESAIX. 205
mod och humanitet. När hans soldater sågo honom äta som
de och fasta som de, hade de icke mod att beklaga sig.
Måttlig som alla Auvergnes barn, åt han sitt svarta bröd, - när
det fans bröd, - och drack vatten. Natt och dag gick han
omkring i bivuakerna och samtalade med sina män om de
svåra tiderna och den allmänna nöden. Han delade med dem
allt hvad han egde. God var han mot alla, men han hyste
särskild svaghet för sina Auvergnare, som han ofta lånade
pengar, utan att de behöfde återbetala dem.»
Under två års tid, 1794 och 1795, var han oafbrutet i
fält. Hans mest utmärkande egenskaper som krigare voro
snabbhet i utförandet af planer, noggrannhet i manövrer och
lugn i striden. Efter freden i Léoben ville han icke slå sig
i rö, utan begaf sig till Italien för att på platsen studera
Bonapartes fälttåg. Han stannade icke länge der, utan reste
till Egypten. Sedan erbjöd han Bonaparte sina tjenster på
andra sidan Alperna. I slaget vid Marengo träffades han af
en kula midt i bröstet. Desaix’s ständiga tanke var att offra
sig för fäderneslandet och hans driftighet förnekade sig aldrig
vid något tillfälle.
Aldrig har man sett så mycken fosterlandskärlek och
entusiasm som under denna smärtsamma och ärofulla tid, då
menskligheten klargjorde för sig frihetens höga principer, Alla
voro ifriga att försvara sitt land och det fans så många stora
soldater, att flere af dem råkat i glömska.
Har någon af mina läsare på ett torg i Chartres nära
kolbodarna sett en staty af brons, vid hvars fot patrioter ofta
andäktigt nedlägga lagerkransar?
Denne republikens man, som Préault förevigat, är general
Marceau, hvars oegennytta, humanitet, mod och patriotism
ovanligt nog uppskattades t. o.m. af hans samtid. Han begräts
vid sin död af två arméer, af både vänner och motståndare.
Marceau hade aldrig känt barndomens fröjder, hans mor
visade honom uppenbar ovilja. Naturligtvis längtade han att
komma bort från ett hem, der han var hatad, och tog vid sex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
