Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Vetenskapsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demonstrator vid naturalhistoriska kabinettet i Paris, stängde
in sig der hela dagar, för att med oförliknelig ifver sysselsätta
sig med klassifikation af de skatter, som han upptäckt. Man
kunde ännu se Daubenton vid åttio års ålder, med hufvudet
nedböjdt mot bröstet och händer och fötter förvridna af gikt,
låta sig af två personer föras till naturalhistoriska kabinettet,
för att der öfvervaka ordnandet af mineralerna.
Étienne Geoffroy Saint-Hilaire, hvars namn äfven gjort
Frankrikes vetenskap all heder, var icke allenast en utmärkt
arbetare, utan till hela sin karaktär ett riktigt mönster
af uppriktighet, samvetsgrannhet och hängifvenhet. Han var
född den 15 april 1772 i den lilla staden Étampes. Hans
far var skicklig jurist, hans mor egnade sig uteslutande åt
sina pligter inom familjen. Hon var enkel, huslig och
intelligent och hade en ganska medelmåttig förmögenhet. Hans
farmor hade ända till sin högsta ålderdom bibehållit ett
sällsynt verksamt sinne. Hon gaf den unge Étienne goda
lärdomar och brukade berätta för honom om tre af deras
förfäder, som i adertonde århundradet åtnjutit äran af att vara
medlemmar af vetenskapsakademien.
En dag svarade Étienne:
»Jag vill blifva lika berömd som de! Men hur skall det
gå till?»
»Genom stark vilja», svarade den gamla. »Du bär deras
namn. Träd i deras fotspår!»
»Hjelp mig, farmor», bad den elfvaårige gossen.
Den förträffliga gamla damen gaf Étienne <i>Ryktbare mäns lif</a>
af Plutark, och ur denna bok hämtade Geoffroy Saint-Hilaire
sina föreställningar om dygd och sin kärlek till äran.
Han var af sin far bestämd för prestståndet och fick
1788 ett prebende af domkapitlet i Saint-Croix d’Étampes.
Efter många böner fick han tillstånd att komma till Paris
under förevändning att studera lagfarenhet, men egentligen
med den bestämda afsigten att följa kurserna vid Jardin des
Plantes och Collège de France. Snart tillät hans far honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
