Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djävul--Evig - Fader--Gamla testamentets text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ordet evig bör användas. Men när
det t. ex. i 5 Mos. 15:17 säges att en träl
under vissa förhållanden skall förbliva
sin herres tjänare, är det lika tydligt
att den tillagda tidsbestämningen ej
kan återgivas med för evigt. Samma
förhållande äger rum i Nya test., Joh.
8:35, där det talas om trälen, som när
som helst kan skiljas från sin herres
hus, i motsats mot sonen, som får
förbliva där (icke för evigt, utan) så länge
han lever. I Gustav Adolfs bibel (1618)
är också vid det förstnämnda,
gammaltestamentliga stället en not tillagd,
som är upptagen jämväl i kyrkobibeln
av år 1703: »Här seer man ät thet
Ebreiske ordet oZam icke altid märcker
oändelig tijd; vtan stundom en lång tijd,
såsom ens lifzdagar, eller en wiss tijd, såsom
til clangåhret, eller så länge thet
regementet warar: therföre följer icke, ät
när Gudh befaller hålla the Levitiska
stadgar leolam, eller til ewig tijd, ät the
aldrig skulle återwända: ty leolam
märcker ther: så länge thet Judaiske
regementet warade, eller til thes
Messias komme.» Vid sidan av de fall i vilka
evig tydligtvis bör användas och de
fall där detta ord lika otvivelaktigt bör
undvikas och ersättas med för alltid,
för (eller från) evärdlig tid, eller något
liknande, finnas emellertid åtskilliga
ställen där meningen kan vara
tvivelaktig. På sådana ställen har
föreliggande översättning bibehållit den äldre
översättningens ord.
Fader. I Matt. 23:9 förutsattes att
bland judarna ordet /åder, oberoende
av släktskap, kunde användas såsom
beteckning för en vördnadsbjudande
man, vilken som helst, som man ville
bevisa heder och ära; se ock Dom. 17:10.
18:19. 2 Kon. 2:12. 6:21. Jes. 22:21.
Särskilt hava profeter, präster, lärare
och höga ämbetsmän så benämnts.
Fariséer. Under den senare
judendomens tid ett parti bland judarna,
som beflitade sig om att noga iakttaga
den judiska lagen, dels Mose lag i Gamla
test., dels de under tidernas lopp
uppkomna nya stadgandena, de äldstes
stadgar.
Fat. Står Luk. 16:6 förgrundtextens
båtos, rymdmått motsvarande omkr.
36 liter; Bel i Babylon v. 3 för metrétgs,
ett rymdmått av ungefär samma
omfång som båtos. Se Mått, mynt och
vikt.
Floden är den bibliska benämningen
Så det som vi vanligen kalla
syndaflo-en (l Mos. 6:17 f. Matt. 24:38). Ordet
nyttjas jämväl ofta till beteckning av
floden Frät (Eufrat) (2 Mos. 23:31. Jes.
8:7); i samma mening säges ock
tydligare den stora floden (l Mos. 15:18.
Jos. 1:4).
Fosterbroder. Detta ord står Apg.
13:1 såsom en hovtitel, likasom i Gamla
test. uttrycket konungens vän (l Mos.
26:26. 2 Sam. 15:37. l’Kon. 4:5. l Krön.
27:33. l Mack. 10:20) angiver ett
särskilt, högt ämbete.
Furste. Se under Änglar.
Förbund. Detta ord användes i
Gamla test., utom i sin egentliga
betydelse och till beteckning av
förhållandet mellan Gud och hans folk, stundom
ock med betydelsen förpliktelse.
Uttrycket sluta (upprätta) ett förbund med
någon, som hos oss alltid innebär ett
ömsesidighetsförhållande, kan därför än
nyttjas med betydelsen åtaga sig en
förpliktelse mot någon, giva ett löfte åt
någon, än med betydelsen pålägga
någon en förpliktelse, taga ett löfte av någon.
I den förra meningen står förbund t. ex.
1 Mos. 9:9 f. (om Guds löfte till Noa),
15:18 (om Guds löfte till Abraham),
2 Krön. 34:31 (om Josias löfte att tjäna
Herren). I den senare betydelsen
förekommer ordet 2 Mos. 31:16 (om
sabbatsbudet), Jos. 7:11 (om befallningen
angående tillspillogivning). Jfr särskilt
5 Mos. 4:13: »Herren förkunnade eder
sitt förbund, som han bjöd eder att hålla,
nämligen de tio orden»; härav förklaras
att den låda i vilken lagens tavlor
förvarades har fått namnet förbundsarken.
Jfr ock Testamente.
Fördärvaren (2 Mos. 12:23. 2 Sam.
24:16. l Krön. 21:15. l Kor. 10:10;
jfr Jes. 37:36). Mordängeln, vilken
närmare beskrives i Vish. 18:15 f.
Förlät. Förhänge, gardin. Särskilt
om det förhänge som i templet utgjorde
skiljevägg mellan »det heliga» och »det
allraheligaste» (2 Mos. 26:31 f. Hebr.
6:19), men ock om det som hängde för
själva ingången till det herodianska
templet (Syr. 50:5).
Förödelsens styggelse (Matt. 24:15.
Mark. 13:14). Med detta uttryck -
som också finnes i Dan. 11:31. 12:11
och där i sin hebreiska form trognast
återgives med styggelse som kommer
åstad förödelse (jfr Dan. 8:13) -
betecknas i l Mack. 1:54 det enligt l Mack.
1:59. 2 Mack. 6:2 av Antiokus Epifanes
år 168 f. Kr. i Jerusalems helgedom
ovanpå Herrens brännoffersaltare
uppsatta Jupiters-altaret. Uttrycket
ansluter stg härå till den
gammaltestamentliga användningen av styggelse
såsom likbetydande med avgud (l Kon.
11:5, 7. Jer. 4:1). Vid profetian i Mark.
13:14, där enligt grundtexten en
manlig person avses, bör man väl tänka på
en kommande Antikrist, en
»Laglöshetens människa» (2 Tess. 2:3 f.).
Galban (2 Mos. 30:34. Syr. 24:15).
Den starkt luktande kådan av en
österländsk växt.
Gamla testamentets text. Med
undantag av några mindre stycken
(se under Arameiska) är Gamla test.
ursprungligen skrivet på hebreiska.
Fastän mycket av vad det innehåller
nedskrevs många århundraden före
Kristi födelse, når ingen av de till vår
tid bevarade kända handskrifterna
längre tillbaka ån till 900-talet e. Kr.;
den äldsta fullständiga är från år 1009.
Skälet till detta förhållande ligger dels
i judeförföljelsernas förstöringsarbete -
redan l Mack 1:56 vittnar härom ~
dels i judarnas egen pietetsfulla vana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
