Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Upp med dig pojke! Kungen väntar!»
Ett par timmar derefter var Sigurd framme
vid Kungsör, der alla de anstalter, som behöfdes
i och för jagten, höllo på att vidtagas.
När han passerade förbi Anders Perssons
hem, kikade han efter Inga, men förgäfves. Den
unga flickan var ej synlig.
I stället möttes han af Anders Persson sjelf.
»Hvad vill du här ?» röt Anders, när han
kom emot Sigurd. »Bort härifrån!»
Sigurd betraktade den vredgade rättaren med
blickar, som sade så mycket som:
»Har jag inte rättighet att stå här kanske?»
Det var inte långt ifrån att Anders rusat på
Sigurd. Men just i dessa ögonblick påminde
han sig, att derr unge jägaren icke var att leka
med, om han blefve retad.
I följd deraf drog han sig några steg tillbaka.
»Hör nu, fader Anders», inföll Sigurd och
gick rättaren på lifvet», hvad har jag gjort för
ondt, eftersom ni jemt och samt förföljer mig?»
Då Anders Persson ej svarade återtog Sigurd:
»Jag anar att det är för Ingas skull, men
vet ni, fader Anders», det ska’ inte alls båta er
att ni bär er åt på detta sätt. Inga och jag ska’
ändå bli ett par, det är säkert det.»
Den smådryge rättaren förmådde ej på en
läng stund svara ett enda ord. Slutligen fick
han dock ord öfver läpparne:
»Vore det ej här, så skulle jag nog lära dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
