Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommardans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gångarna i den röda klippan och stenen som ser
ut som en säl. Nu vet jag kursen till nästa skär.
Musiken och dunket hörs tydligare. Här har jag
Lötgrundet och om fem minuter skymtar rönnen
på Kleven som ett fantastiskt jätteträd med
böljande konturer, och så pang, dimman är borta,
men nu börjar mistluren tuta. Alltså ett nytt
dimband norrifrån, då han teg i den här tjockan.
Två ljus blänka till och slockna allt efter dyningens
fall och höjning, och jag paddlar med ångbåtsfart
västerin mot hamnen under bleka nytända stjärnor
medan nästa moln höstmörkt släpar söderut bakom
mig.
Då jag svänger om Karudden in mot
sjöbodarna, hör jag snabba årslag och stänk som av
en ovan roddare. Jag vilar på åran. Och tvärs
igenom den nu tydliga musiken och dunket och
årornas gnissel hör jag snyftningar och en tårkvävd
stämma, som halvsjunger:
— Djävlarna, djävlarna — å söta snälla —
å å — djävlarnas översta och Beelsebub — å —
å — — —
Nu glänsa åror i stjärnljuset och en sköteka
närmar sig i en stänkkaskad från ilskna årtag.
— Å å, djävlarna — — —
— Hallå, vem där? ropar jag.
Årorna lägga sig och åkallan tystnar. Jag
ror fram till den bedjande och känner igen honom.
Det är naturligtvis Matts Pers Kalles Johannes,
full som ett ägg som vanligt. Ögonen sitta som
tennknappar i skallen på honom och snusdreglet
hänger i två skäggtömmar ur hans svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
