- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
312

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den stora dagen.
inte råd att låta honom fortsätta att studera, så att han ämnar
genast börja försörja sig själv. Han får nog platsen här i
Avonlea, om fröken Ames slutar.
Anne kände, hur det stack till inom henne av förvåning
och ledsnad. Inte mycket, men ändå . . . Detta hade hon
inte vetat; hon hade trott, att också Gilbert skulle ligga och
studera vid Redmond College. Skulle de ej mera få taga
upp tävlan med varandra? Det komnre allt att kännas bra
tomt . . . Måtte hon bara få den rätta farten i arbetet! . . .
Men här var det ju en stor och fin examen, jämförlig med
den vid en högskola, som hägrade vid slutet av de fyra åren . . .
Morgonen därpå vid frukosten märkte Anne plötsligt, att
Matthew ej såg kry ut. Och vad han blivit grå under bara
det senaste året!
— Marilla, sade hon tveksamt, när han hade gått ut, är
Matthew riktigt frisk?
— Nej, tyvärr, sade Marilla bekymrad, det är han inte.
De där anfallen av hjärtklappning och andnöd ha satt åt
honom så svårt flera gånger under vårens lopp, och ändå
vill han inte skona sig. Jag har varit så ledsen för hans
skull, må du tro, men nu är han litet bättre igen, och vi ha
tagit oss en hygglig dräng, så jag hoppas han ska unna sig
litet mera ro. Det kanske han gör nu, när du kommit hem.
Och du har alltid en sådan förmåga att pigga upp honom.
Anne böjde sig fram över bordet och tog Marillas an-
sikte mellan sina händer.
— Ni själv ser heller inte så duktig ut som jag skulle
önska, Marilla. Ni ser trött ut. Jag är rädd, att ni haft för
mycket tungt arbete. Nu måste ni vila er, så länge jag är
hemma. Den här enda dagen ska jag använda för att gå
och hälsa på alla de gamla kära ställena och väcka gamla
minnen till liv igen, men se’n ,blir det er tur att lata er, me-
dan jag gör arbetet.
312

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free