Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Bortresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTRESAN
Malvinas ungdomstycke, och fastän den första kärlekshettan
var avsvalnad, hade hon ännu kvar en liten svaghet för
honom. Oss barn föreföll det alltid, som om min far och
mor hyste verklig vänskap för Malvina Spaak. De tog emot
henne med märkbar glädje, lät henne äta med vid
herrskapsbordet och talade förtroligt med henne om alla sina
bekymmer och glädjeämnen. Det föll oss aldrig in att
misstänka, att det var samvetskval, som låg till grund för all
denna vänlighet.
— överstinnan Ekenstedt talade alltid om fru Malvinas
uppriktiga vänskap för familjen, anmärkte Charlotte.
— Hon var oss alltid en fulltrogen vän, det finns inte
den minsta anledning att tro något annat. Och den
tillgivenhet, som hon hyste för våra föräldrar, överflyttade hon
också till oss pojkar, Göran och mig. Hon lagade alltid
våra favoriträtter, hon hade alltid något gott att sticka till
oss, då vi uppvaktade henne i köket, och hon tröttnade
aldrig på att berätta de mest hårresande spökhistorier. Dock
får jag kanske säga, att det alldeles tydligt var Göran, som
var hennes favorit, och detta berodde nog på hans utseende.
Jag, som var rödkindad och ljushårig och såg ut som vilken
som helst bondpojke, kunde nog inte uppväcka några ömma
hågkomster hos henne. Annat var det med honom. Han var
vacker med stora, mörka ögon och ansågs likna min far.
Det var mycket troligt, att fru Malvina, då hon såg opp
från degtråg och stekgryta, mången gång inbillade sig, att
tiden hade stått stilla och att hennes ungdoms älskade var
återkommen för att fråga henne till råds om konsten att
förmå en död att hålla sig stilla i sin grav.
Charlotte hade fått ett litet vemodigt drag över sitt
ansikte.
— Jag känner till de där ögonen, sade hon liksom för
sig själv.
— Det där goda förhållandet mellan fru Malvina och oss
pojkar fortfor ända till 1816, började baronen på nytt, men
då hade fru Malvina haft den oförsiktigheten att ta sin lilla
dotter Thea med till Hedeby. Flickan var tretton år, och
som jag var aderton och Göran sexton, ansåg vi oss all-
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
