- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettiotredje Bandet. Ny Följd. Tjugonionde Bandet. 1917 /
272

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag.
stad Uppland (Dybeck I nr 205), Liljegren nr 132, 159,
iak ib. 107, 370, 474, pl. hiaku Härened Västergötland
(Torin nr 7, jmf. Kock Sv. ljudh. II s. 407), så är det
visst, att ristningarna hiak, iak (hiaku) obetingat oftast
(eller alltid) angivit det med fsv. literaturspråket överens-
stämmande uttalet hiog (hioggu); jmf. delvis Kock anf. arb.
s. 408.
Här må ock nämnas, att personnamnet Biorn i fsv.
runinskrifter ganska ofta (såsom det vill synas dock företrä-
desvis såsom senare kompositions-led) skrives biarn, t. ex.
Nora, Bromma socken, Uppland Runverser nr 153, esbiarn,
roþbiarn, þorbiarn Källa Öland (Söderberg-Brate Ölands
runinskrifter nr 56); andra exempel hos Kock Sv. ljudh.
II, s. 404. Det är troligt, att ia också i biarn-, biarn åt-
minstone stundom angiver uttalet biorn, -biorn, men såsom
av mig sist anf. ställe framhålles, har io m åhända i rela-
tivt oakcentuerad stavelse ljudlagsenligt övergått till ia:
biorn biarn.
Huru nu än namn på -biarn böra uppfattas i runin-
skriften så framgår av det anförda, att diftongen io i fsv.
och fda. runinskrifter ofta återgives med ia.
Formerna fiogura fiogurum i Rök-inskriften äro därför
lätt förklarliga. Liksom *feturtän ljudlagsenligt blev till
*feutrtän *feodrtän, men dessa sistnämnda former rönte in-
flytande från ntr. *feugur (och gen. pl. *feugurra\ så att
man fick isl. fiogurtän, fsv. fiughurtän, fioghortän (se s. 269),
så blev ack. *fetura ljudlagsenligt till *feutra *feotra, men
denna sistnämnda form, tillhörande paradigmet för räkne-
ordet ”fyra”, blev under inflytande från neutr. *feugur, gen.
pl. mask. fem. och neutr. *feugurra, tillhörande samma para-
digm för ”fyra”, till *feogura {fiogura). Dat. *feogurum (fio-
gurum) förklaras på alldeles samma sätt. Härmed är att
jämföra, att dat. fiugrum en gång anträffas i Västmanna-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:27:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1917/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free