Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 255
Blott följande former tarva särskild belysning. Jämte
de ovan anförda dativerna fiotri, fiotrinum finnes en gång
fiatri (37, 31). Från nom. ack. fiatur, gen. fiaturs har ia
införts till dativen. I överensstämmelse härmed kan ia upp-
fattas i *fiatrana 38, 2 (som av utgivarna riktigt emende-
rats från fiatruna). Här kan dock rotstavelsens ia bero
även därpå, att io blivit till ia framför följande «-ljud (jmf.
nedan s. 261). Brytningsdiftongen ia har ett par gånger
från nom. ack. iavur, gen. iavurs på analogisk väg överförts
till dat. sg. iafri 44, 31, dat. pl. iafrum 50, 22 *). Den
en gång anträffade ack. sg. mask. giaflan (22, 31) till giavul
(isl. giofull) ”givmild” använder ia, emedan a följer i nästa
stavelse, eller emedan ia överförts från nom. giavul etc. 2).
Blott en enda gång anträffar man io i st. f. väntat ta,
nämligen i neýbiorgum (dat. pl. till neýbiorg ”næsebeskyt-
telse, visir”) 49, 35 i en visa av islänningen Sighvatr.
Härtill finnes en alldeles särskild orsak. Stavelsen -biorg-
01. H. S. i regeln diftongen ia (iæ), men doek t. ex. gimmna 90, 2; giæver
”gåvor” 82, 82 ; 89, 8; giœva 90, 10. När i Barlaam s. 38 r. 25 står nær
tå a fiærre, så har fiœrre påvärkats av det straxt förut stående nær) på föl-
jande rad finnes däremot fiarre. Ljudlagen gia- > giæ- i fornnorskan har
mycket litet beaktats; jmf. dock Hægstad Gamalt tröndermaal s. 58.
Här må nämnas, att den fnorska formen æftann (æptann) i st. f. aptann
”afton” finnes även i 01. H. S. t. ex. 76,38 etc. Utan tillräckligt skäl vill Noreen
i’A isl. gr.9 § 167, 5 så förklara växlingen aptann : æptann, att æptann skulle
ha fått œ från en icke påvisad form *ceptinn med suffixet -in-. Enligt min
mening förklaras æ i æptann på närmre väg. Som bekant finnes i det
västnord. språket jämte aptr ”tillbaka”, superi, aptastr ”efterst”, aptan
”baktill” även de därmed samhöriga eptir ”efter”, kompar. eptri ”bakre”.
Jämte kompar. eptri anträffas även aptri. Med dessa ord associerades ap-
tann ”senaste (eftersta) delen av dagen”, och då i nyssnämnda ordgrupp a
och æ (e) växlade, antog aptann sidoformen æptann. Jmf. härmed att det
fsv. adverbet aptan ”baktill” någon gång har formen æptan genom påverkan
av œptir etc. — Isl. morginn, fsv. a ftin u ta n t-om lju d innehålla icke
något gammalt suffix -in-, utan i det gamla suffixet -an- har a i nom. och
gen. (aftanR etc.) ljudlagsenligt blivit till e (i); se Kock i Beitr. XXIII, 500.
*) Iaåre 54, 4; 55, 8 är dat. till Iaåar 52, 35 (icke till *Iaåur).
2) Om ia i första kompositionsleder i ord sådana som biarndyr 60, 12,
iaråfall 64, 6, Skialldborg 68, 33 se Kock Uml. u. Brech. 297 ff. och där
anförd literatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
