Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindroth: Svar. 351
efter dennas krav göra sitt val ntan att känna sig strängt bunden
av andra, ovidkommande band. Men att det är sådana band, som
tryckt den som i poesi skrivit: Huvudet hugga | av halsen skall
jag dig — Dig skall ej lätt | agn av oxen \ att erhålla bliva — Ett
ord tyckes än osagt \ av eder båda vara osv., det trodde jag blott
skulle behöva påpekas, för att det genast skulle erkännas av upphovs-
mannen — låt vara med en hänvisning till uppgiftens vansklighet.
Men Brate tycks icke vilja erkänna detta. Han hävdar som en
abstrakt och allmän rätt att få begagna fri ordföljd för att under-
lätta den yttre tekniken. Motbevisning i vetenskaplig mening är
genom sakens natur utesluten. Vi få väl då båda vädja till Ar-
kivets läsare, i vad mån vi var på sin sida gjort oss till tolk blott
för ”det personliga tycket”, eller i vad mån motsatsen oss emellan
beror på en olikhet med hänsyn till kontakten med vårt språks
faktiska stilvärden. Ty så mycket är visst: den som saknar denna
kontakt, han kan varken skriva poesi, översätta poetiskt eller döma
om hur språkets medel därvid böra begagnas.
Såsom ett exempel på hur obilligt jag skall ha förfarit vid
min granskning, drar Brate fram mitt klander av befängdheten i
den synbild, som inställer sig vid : där vi båda tillsammans bredde
lakan. Befängdheten vidlåder redan originalet, säger B., eftersom
detta har: pås breiddom vit blcejo eina. Men hur kan B. med
denna bestämdhet yttra sig om den exakta bild som detta is-
ländska uttryck frammanade eller om dess exakta stilvärde? Fallet
är belysande för hur B. tar på dessa ting.
Gemensamt för alla tre recensenterna är enligt Brate, att de
ställt kravet på en Edda-översattning för högt. För egen del finner
jag, att det är från översättaren själv vi hämtat vår måttstock.
Skillnaden mellan honom och oss synes vara, att han icke haft
klar blick för hur oerhört vansklig uppgiften varit, uppgiften att
förena språklig trohet och stiltrohet. Ännu i sitt genmäle talar
han om ”den allmänna grundsatsen, att en översättning i möjli-
gaste måtto skall ersätta originalet”, utan att egentligen vidgå att
han svikit i tillämpningen. Hade jag i bokens förord blott funnit
uttalad någon starkare reservation med hänsyn till anspråket att
ha lyckats göra tillfyllest i det stycket, hade jag för min del icke
gått så pass strängt tillrätta med resultatet.
Men kanhända hade en sådan känsla av bristande förmåga
hos översättaren hindrat hans bok att alls komma fram. Att detta
på det hela varit det bästa, det har jag varken sagt eller menat.
Hjalmar Lindroth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
