Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 Hellquist: Anmälan.
döda, sårade och vapen). Uttrycket fella val o. d. är ej likartadt
med fella tré o. d., utan bör jämföras med hgggva raufar, verpa
haug: kämparna bilda en valr först därigenom att de falla. Kiósa
val kan återges med ’bestämma valen’, af Snorre förtydligadt med
kiósa feigd å menn eller rent af fella. De gemensamma germanska
vapenbeteckningarna med wala- sammanhänga därmed, att många
särskildt värdefulla vapen voro valrof *).
De flesta dylika m£-komposita gruppera sig emellertid om-
kring begreppet Valhall, sådana nämligen som Valglaumnir, Val-
grind, Valfgdr o. a. De ha alla aflägsnat sig från grundbetydelsen
af valr och isolerats från de öfriga sammansättningarna med
detta ord.
I de närmast följande afsnitten utvecklar förf. afhandlingens
grundtanke: att Valhall ursprungligen är den så att säga subli-
merade valplatsen, hvars blodiga hemskhet i olika grader afspeglar
sig i Edda- och skaldelitteraturen. Denna identitet framskymtar
i Grlmnismál och Vafþrúctnismál. Så är t. ex. "Hroptr kýss . .
våpndauda vera” (Grimn. 8) ett uttryck, som ursprungligen intet
kan ha att skaffa med Valhall, utan som betecknar en å själfva
stridsplatsen utöfvad verksamhet och — liksom ags. wœlcyrige och
wœlcéasig hrœfn — sammanhänger med en primitiv kampvidske-
pelse, som längre fram i arbetet behandlas 3).
Emellertid kan det, enligt Neckel, i dessa båda Eddadikter
icke längre vara tal om någon identitet mellan valplatsen och det
Valhall, som där skildras, och som icke är en dödens hemvist utan
ett krigarparadis. Annorlunda ter sig den bild, som lemnas i af-
slutningen af Helg. Hund. II. Helge, som återvänder från Valhall,
bär blodiga sår på kroppen och blodig brynja, har rimfrost i hår
och händer kalla af regnet, alltså: han befinner sig i samma till-
stånd, i hvilket han låg på slagfältet. Här afspegla sig de äldre
och ursprungliga Valhallsföreställningarna.
Förf. lämnar en fin analys af dessa härliga strofer. Helge
kommer ej från grafhögen, menar Neckel. Tjänarinnans ord till
Sigrun: Upp er haugr lokinn kan enligt N. blott beteckna, att
hjälten låtit öppna grafkullen för att där fira återseendet; att han
själf kommer från Vallhall och dit återvänder, står utom allt
tvifvel.
Jag känner mig dock ej alldeles öfvertygad på denna punkt
utan tror fastmer, att den följande versraden kominn er Helge nära
ansluter sig till den föregående och anger, hvem som kommit från
*) Beträffande valbpst är säkerligen det af Neckel framställda andra
alternativets förklaring det enda riktiga. Ordet är till skillnad frän valserkr,
valhrimnir, valggltr ett te k n is k t uttryck, såsom förf. också medger, och
hör till val- Välsk’; jfr för öfrigt Falk Altnord. Waffenk. s. 80.
J) Då däremot förf. ser ett dylikt drag i Grimn. : Gera ok Freka sectr
gunntamiår, kan man känna sig mera tveksam. Äfven uttrycket Hropts
sigtoptir i Vç>l. tycks förf. pressa väl mycket, då han menar, att där val-
platsen föresväfvat diktaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
