Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Kock: XJnders. i fnord. gramm.
förlust av w framför o) avlägsnades w i nom. *giwa på
analogisk väg, så att man fick nom. *gia. Genom kvanti-
tetsomkastning gåvo *gia *gio formerna giå giö. Det i Spec,
regale 92: 21 (Brenner 110: 26) mçtaïide gio i uttrycket
flyia gio kan vara oblik kasus av en w-stam, och gió- i
komposita giólífiy giómaþr kan ock vara gen. av en ra-stam.
I fall denna uppfattning är riktig, har isl. giå först i rela-
tivt sen tid antagit ö-stamsböjning efter ord sådana som á
”amnis” osv.
Alltså:
Under samnordisk (tidig särspråklig) tid övergick genom
w-omljud långt a-ljud omedelbart framför ett följande (i
literaturspråken förlorat) u till långt p-ljud (icke ända till
långt ö-ljud) — detta i överensstämmelse med den normala
behandlingen av långt onasalerat a-ljud *).
Lund. Axel Kook.
Korrigerende bemærkninger til »Ordenes
Død m. m.»
I Arkiv XXXI: 236 ff. har fru dr. phil. Lis Jacobsen skrevet
en afhandling ”Om Ordenes Død m. m.", der er fremkaldt af og
delvis rettet imod mine recensioner af ”Kvinde og Mand” og Pal-
ladius-udgaven (sst. s. 96 ff.). Medens fru J. ikke har noget at
bemærke til denne sidste anmeldelse, indeholder ”Ordenes Død” en
række modbemærkninger til min kritik af ”K. o. M.” Flere af
disse kan jeg dog lade ligge, da de ikke fremfører noget nyta)
’) De av Bugge resp. i Aarbeger 1905 s. 288 och i Norges indskr. I,
129 gjorda försöken att förklara runorna ea på den danska brakteaten nr 63
och runorna ei^n på Krogsta-stenen äro så osäkra, att dessa runkombina-
tioner enligt min åsikt ej böra medtagas vid diskussion av språkhistoriska
spörsmål.
2) Imod fru J. havde jeg hævdet (s. 97), at ”en sproglov om, at lyd-
stærke ord skulde have tilböjelighed til at fortrænge lydsvage . . . er sik-
kert i höjeste grad tvivlsom". Fru J.s imødegåelse (s. 239 ff.) synes ret
overflødig, når dens resultat er: "et sikkert Vidnesbyrd om aftagende Lyd-
masses Indflydelse paa Ordenes Fortrængen har man ikke”. I særlig grad
overflødig er dog den lille fodnote s. 277, der for at være korrekt skulde
AKSIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXII, RY I O U B XXVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
