Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockhoff: Nya studier. 187
af samma original, men till ett dylikt antagande finnes icke
tillräcklig anledning. För mig är det klart, att den ena är
omarbetning af den andra. Den rätta vägen synes mig då
vara att jämföra de båda redaktionerna i afseende på stil
och komposition, och frågan blir: hvilken visar sig i af-
seende på stilistisk utarbetning och händelsernas gruppering
vara ett försök att förbättra hvad en föregående skrifvit?
Bertelsen anser, att I i afseende på kompositionen är bättre,
men däri tager han säkerligen fel. Jag tror mig i det föl-
jande kunna anföra skäl därför. Afven i afseende på stilen
anser jag I underlägsen. Mycket ofta har jag funnit, att
II gjort uttrycket enklare och klarare, aflägsnat onödig vid-
lyftighet och upprepningar, gjort omflyttningar, hvarigenom
kompositionen blifvit bättre. Stundom har han ock, där I
varit alltför knapp och därigenom mindre tydlig, utfyllt me-
ningen eller till och med gjort en längre utveckling af en
situation. Den roll bearbetaren haft, har varit, i få ord
sagdt, att korrigera sin föregångares arbete i rent språkligt
afseende. Att han därjämte äfven i afseende på innehållet
gjort ändringar, har ofta blifvit anmärkt. Att motsatsen
skulle hafva ägt rum, d. v. s. att II varit originalförfatta-
ren, I bearbetaren, anser jag psykologiskt omöjligt. "Visser-
ligen är det sant, att I stundom har en bättre text i språk-
ligt afseende, men detta är undantag, regeln är, att II
i de allra flesta fall lyckats i sitt korrigeringsarbete. Efter
dessa allmänna anmärkningar går jag att anföra några prof
på arten af II:s arbete, men för att ej för mycket inkräkta
på utrymmet måste jag inskränka mig till anförandet af
några kortare fraser. För att fullt öfvertygande visa, att
förhållandet är det ofvannämnda, borde de två redaktionerna
ställas vid sidan af hvarandra.
Kap. 22. I: J?a er Villcinus II: En er Villcinus konungr
konongr hævir radet firir Villci- hævir styrt þessu riki um stund,
nalande vm ridar saker, þa oroa- þa byr hann her sinn oc ridr med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
