- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
149

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Förlust av w. 149
framför sedermera synkoperat i — ett färre antal former
ljudlagsenligt skulle bevara w. Framför allt bar han icke
besinnat, att den gjorda jämförelsen mellan formernas antal
och vikt ovillkorligen måste leda till den slutsatsen, att åt
infinitiven omöjligen kan tilldelas den dominerande roll
med avseende på utjämningen verbalformerna emellan, som
P. med sin ljudlag förutsätter.
Till dessa allmänna reflexioner kan läggas svårigheten
att med P:s ljudlag förena en tillfredsställande förklaring av
åtminstone ett undantag från densamma: fisl. pf. p. snifinn.
P. finner ingen annan förklaring än att betrakta denna i
st. f. ljudlagsenligt *sniinn *sninn uppträdande form som
en analogibildning efter inf. *snïwa, som icke är belagd i
fisl., och som själv enligt P:s mening är en analogibildning
(efter subst. pl. snjójar, neutr. nÿsnéû o. verbet snjófa).
Det nu anförda synes mig i icke ringa grad tala emot
den av Pipping framställda ljudlagen. Lägges härtill, att
w-förlusten framför nasalerad vokal icke heller från fonetisk
synpunkt är lätt att förstå, tror jag mig våga säga, att den
större sannolikheten föreligger för att en sådan ljudregel icke
tillämpats i de nordiska språken.
Problemet blir då i stället att förklara de av Pipping
framdragna former, där w dock i denna ställning synes ha
försvunnit. Då därvid specialförklaringar måste tillgripas,
bör erinras om att sådana äro oundgängliga även för en del
fall, som omvänt den Pippingska ljudlagen lämnar oförklarade.
Av de ifrågakommande verben saknar fsv. \vt\spia\s\ av
skäl, som ovan s. 122 anförts rörande dess ë-ljud i stam-
stavelsen, egentligen all betydelse för frågan, och fsv. spyia,
isl. spyja äro naturliga ombildningar efter pres. ind. spyr,
spyr. Isl. frœa, frjóa, nyisl. snjoa1 sv. snöa, sv. dial. sm(a)
osv. förklaras genom anslutning till eller rättare nybildning
efter substantiven isl. frœ, frjó, snjór, sv. snö, sv. dial, snï
osv. (jfr ovan s. 122 not 3). Detta antagande är för alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free