- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
23

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Urg. hw i nord. språk. 23
fattning att antaga, att jämte det sålunda ljudlagsenliga
*firhiöz även ett *firhwiöz med från besläktade former ana-
logiskt återinfört w funnits, som gett upphov till isl. fyrvar.
— Måhända vore det icke alltför djärvt att förmoda, att
firar liksom åtskilliga andra poetiska ord (jfr ovan s. 19)
är ett låneord? För att förklara den korta vokalen i jämfö-
relse med feng. fira s, som skulle vara mönstret, kunde
man då antaga, att det lånats på den tid, då feng. firas
ännu hette *firhas. I de nordiska språken bevaras vanligen
vokalen kort vid bortfall av h efter r och l (se Noreen
Altisl. gram.3 § 119. 2).
Urg. *ferhwiðöz (Noreen Altisl. gram.3 § 154. 1, Pip-
ping Xen. Liden. s. 151) > isl. fyråar förutsätter utveck-
lingen *firhwiftöR :> *fi,rwitön > *firwðaR > fyrftar, dvs. även
här samma behandling av rhw som i föregående fall. (Från
Pippings mening, att denna utveckling skett blott i sing.:
*firhwiðaR > *firwiðn > *fyrwiér} under det plur. regelrätt
skulle ge: *firhwiðöR > *firhidôR :> *firtar kan här helt bort-
ses). — Det bör nämnas, att Hellquist Arkiv 7: 168 an-
sätter grundformen *fir(£)wicfôz (jfr även Noreen Urg. lautl.
s. 180). Med denna utgångspunkt förlorar ordet sin bety-
delse för frågan om utvecklingen av hw. Något särskilt
skäl att här antaga en växelform enligt den Vernerska lagen
kan jag emellertid icke finna.
Irrelevant är urg. *hurhwa- (Sievers PB Beitr. 9: 232,
Lidén Stud. zur altind. u. vgl. sprachgesch. 50, 94, Fick
Yergl. wb.4 3: 95) > isl. horr m. ”nasenschleim”. De få
ordböcker, som upptaga detta ord, angiva ingen böjning.
En enligt de föreg. ordens utveckling väntad wa-stams-böj-
ning (dat. sing. *hurhwe ;>*horwe osv.) skulle emellertid i ett
ord som detta näppeligen kunna komma till synes, då plur.
saknas och dat. sing, helt visst varit en ytterst sällan an-
vänd form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free