Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Olson: Ändelsevokalerna i ÖGL.
förefintlig vokalharmonisk växling, vilken det äldsta frag-
mentet av Ögl. uppvisar nästan fullständigt genomförd (hanar,
hipir, kombor, systyr osv.), men vilken sedermera — på sätt
jag sist anf. st. närmare utvecklar — fått vika för en lik-
formig vokal (æ i Ögl. textkodex, a i Cod. Bur. osv.). I
betraktande härav är det snarast ägnat att förvåna, att S.
alldeles avvisar den av mig (Ögl. ljudl. 80) antydda möjlig-
heten av samma förklaring för atar buss (1), hauar (1) och
takar (1). Ty fördelen av att få in alla eller åtminstone så
många undantag som möjligt under en gemensam synpunkt
är väl dock här som annars obestridlig.
Emellertid har jag redan själv a. st. påpekat, att denna
förklaring av a-et i de nämnda formerna är osäker, därför
att a utom i dessa uppträder också i några få andra ord:
bipar (1), giptar (1), liuar (1) och möjligen komba (1; med
r av misstag utelämnat) *). Även om det första och sista
av dessa exempel böra utgå — se härom Ög. ljudl. 80 not
1 och 2 —, återstå dock giptar och liuar 2). För dessa och
alternativt även för de ovan nämnda atar buss osv. fram-
kastade jag Ögl. ljudl. s. 80 den tanken, att de vore att
betrakta som representanter för en börjande yngre utveck-
ling av svarabhaktivokalen (ce > a), som förelåge fullbordad
i Cod. Bur. Sedan jag Ögl. fragm. § 179 trott mig kunna
uppvisa, att växlingen ce : a som svarabhaktivokal i de forn-
östgötska skrifterna icke är en kronologisk, utan en d ia -
lektisk olikhet — vartill S. (s. 7) synes sluta sig —, har
jag naturligtvis, trots det att härom ingenting nämnes i
den kortfattade framställningen i Ögl. fragm., ingalunda tänkt
mig, att förklaringen i Ögl. ljudl. skulle upprätthållas. Men
jag ser alldeles icke någon fara för en säker språkforskning i
att anse dessa former bero på dialektblandning (om vars mång-
*) Ögl. ljudl. s. 80 not 2.
2) S:s argumentering (s. 7) mot beviskraften av giptar och liuar, att
hskr. B och F ha gip ter, B liuer och F leffuer, förstår jag alldeles icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
