Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wolf von Unwerth: Untersuchungen über Totenkult und Oäinn-
verehrung hei Nordgermanen und Lappen mit Excursen nur altnor-
dischen Literaturgeschichte. Breslau 1911. 178 s. 8:0 (Germani-
stische Abhandlungen begründet von Karl Weinhold 37. Heft.).
Detta arbete utgör en undersökning på ett område, där förut
väg banats af Fritzner, Axel Olrik och Kaarle Krohn. Dessa for-
skare ha som bekant uppvisat lappska kultbruk, som icke kunna
ha sin upprinnelse i den inhemska odlingen och inte heller äga
någon motsvarighet hos finnarna, utan som sålunda måste vara
lånade från de å ett annat kulturstadium stående germanska grann-
folken. Hit hör framför allt offrandet af sådana husdjur, som icke
annars användas af lapparna, utan för ändamålet inköpas från gran-
narna; vidare bruket af mjölrätter och messingsföremål vid kult-
handlingar, den karakteristiska dräkt, som offerförrättaren bär m. m.
Lånade från den fornnordiska mytologien äro, såsom samma for-
skare visat, äfven ett par gudagestalter, såsom åskguden, kallad
Tor eller Horagalles (Thorkarl), och en fruktbarhetsgud, hvilken
genom sitt namn Waralden olmay (veraldar god) och genom före-
komsten af priapus i kulten visar sig identisk med Frey. Äfven
lägre mytologiska väsenden — draugen, jätten, näcken, själaska-
rorna i Odens jakt m. fl. —ha från samma håll inkommit i lapparnas
föreställningsvärld.
Man förstår sålunda, att den lappska mytologien kan utgöra
en värdefull källa för den germanske religionshistorikern. Särskildt
är detta också fallet för områden, där de fornnordiska källorna
flyta mera sparsamt; och det är just från ett sådant som vår förf.
valt sitt ämne, nämligen från sjäia- och dödskulten.
Denna uppträder nu hos de mest skilda folk i mycket lik-
artade former, utan att man därför har rätt att sluta till lån. I
det föreliggande fallet är emellertid öfverensstämmelsen af den art,
att man, såsom förf. uppvisar, inte kan förklara den annorlunda än
som beroende på öfverföring från nordborna till lapparna. Och
intresset stärkes däraf, att dessa senare ofta ha bevarat de gamla
föreställningarna i former, som bl. a. på grund af den religiösa ut-
vecklingen icke längre finnas tillgängliga i det mytologiska mate-
rial, som från fornnordiskt håll står oss till buds.
Af nordiska källor har förf. hufvudsakligen användt den is-
ländska sagoliteraturen, därvid naturligtvis skillnaden mellan de
historiska och de ohistoriska beaktats och särskild hänsyn tagits
till de litteraturställen, som upplysa om verkliga kulthandlin-
gar. Vidare har för Odensgestaltens vidkommande den hedniska
skaldediktningen och den fornnorska folksagan användts.
Förf. skildrar först den norsk-lappska kulten af Saiwo eller
ABXIY FÖ» NORDISK FILOLOGI XXX, NT FÖLJD XXVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
