Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 Brate: Nekrolog.
att däri gavB en noggrann beskrivning av de svenska språkljuden
på samma gång som orim ligheten av gängse missuppfattningar
uppvisades, sådana som att x , z, sche, ije och äng vore Samman-
satta konsonantljud’, att II, f f o. s. v. vore ’dubbla konsonantljud’,
och över huvud skillnaden mellan ljud och tecken inskärptes. A tt
så tidigt som 1869 ett och annat uttalas av Aarén, som en senare
tid vuxit ifrån, må icke förundra; sålunda påpekar han, att rs, rn,
r d , rt, rl i svenskan beteckna enhetliga ljud ”i den, som vi tro,
ganska rättm ätiga afsigten att få dem utrotade, åtm instone ur hög-
språket”. I B id ra g till svenska språkets qvantitetslära Stockholm
1874 uppvisade Aurén först och främst den viktiga företeelsen
’formell sammansättning’, ord med två långa stavelser, vare sig
deras beståndsdelar båda, endera eller ingendera förekomma som
självständiga ord, t. ex. ville-bråd, sam-kväm, al-manack, utreder
förhållandet till enkla ord och avledningar och påpekar skillnaden
mellan formellt inhemska och form ellt främmande ord samt kvan-
titetsändringar hos ljud och stavelser vid böjning, avledning och
sam mansättning och hos orden i prosa och poesi. D et är framför
allt dessa båda arbeten, som stadgat Auréns anseende som forskare
på nysvenskans område.
D e klusila konsonantljuden, Norrköping 1876, är en strids-
skrift av kraftig polemik m ot L. F. Leffler, Några ljudfysiologiska
undersökningar rörande konsonantljuden. I. D e klusila konsonant-
ljuden i U ps. univ. årsskr. 1874, i det Aurén bestrider Läfflers
påstående, att p p , tt, ek, bb, dd, gg vore verkliga dubbelkonsonan-
ter, fastän av annat slag än enligt den folkliga m eningen, i det
en implosiva vore hörbar vid läpparnas sammanslutning, om ock
explosionen vid avstängningens upphörande vore den egentliga ljud-
effekten. Den moderna forskningens nyaste ståndpunkt i frågan
angives av Pipping, Ark. f. nord. fil. X X v I I (1911), s. 291, som om-
talar, att Hensen m edelst instrum ent konstaterat, att, då vibratio-
nen plötsligt avbrytes under full styrka, alstras i örat en knall,
som icke har någon motsvarighet i de luftvibrationer, som träffa
örat och just utgör, vad som förmenats vara ett irnplosivt ljud,
vilket alltså skulle vara en subjektiv hörselförnimmelse.
Egna meningar utvecklar åter Aurén i B id ra g till svenska
språkets akcenflära, Stockholm 1880, vars svagheter träffande ka-
raktäriseras av A. K ock, Språkhist. undersökn. om svensk akcent
II, 2 ff. såsom utgörande en opraktisk term inologi, som låter en-
staviga ord och ord med huvudton på ultim a sakna accent ; arbetet
är ock anmält av A . D. i Ark. f. nord. fil. I, 197 ff. D et är blott
den musikaliska accenten, som Aurén behandlar ; den exspiratoriska
uppfattar han som kvantitet, men fakta synas vara om sorgsfullt
iakttagna. Till ursäkt kan anföras, att den tankegången, att en-
staviga ord äro Utan accent, emedan accent innebär en fö r ä n d r in g
av rösthöjden, ligger nära, då enligt A. K ock s. 6 även H of (1753)
och Boivie (1834) varit inne på densamma, och att arbetet skrevs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
