Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Olson: Tredje svaga konjug.
m iø r r e samt p e r r a , p e r r e , synas de någorlunda säkra ex. på
förlängningen utgöras uteslutande av sam m ansättningar.
Beträffande p e r r a , p e r r e har jag redan Östgötal. 1300-tals-
fragm. s. XCYI uttalat en annan mening om uppkomsten
av den långa konsonanten. Jag tror nu, att även komp.
f æ r r e etc. böra förklaras på annat sätt, troligen genom ana-
logisk anslutning till s t ø r r e , d y r r e etc. med ett r hörande
till stammen *). Men i sådan händelse har möjligen för-
längningen rent av varit inskränkt till sammansättningarna,
d. v. s. till ställning mellan fortis och svag semifortis 2).
Då, såvitt jag kan se, någon annan acceptabel väg än
den nu diskuterade icke kan tänkas för en ljudlagsenlig ut-
veckling av lång konsonant i b o d d e , f l y d d e etc., så måste
utbytet av kort konsonant mot lång på ett eller annat sätt
bero på analogi-bildning. Redan Schagerström har i den
ovan citerade uppsatsen i Arkiv 3: 330 ff. antagit, att d d i
b o d d e , f l y d d e osv. för sin uppkomst har att tacka anslutning
till preterita och perf. participia av typen f ø d d e , f ø d d e r ,
le d d e , le d d e r etc.; härtill sluter sig Kock i Arkiv 7: 345
och även, åtminstone alternativt, Noreen Arkiv 6: 327 och
1
) En associationspunkt har här varit den gemensamma akc. 1. Härav
förklaras det (lika väl som enligt förlängningsantagandet), att de med akc.
2 akcentuerade fornsv. flere och mere i allm änhet icke fatt förlängning.
2) Ännu ett skäl mot antagandet av ljudlagsenlig förlängning vid ak-
cent 1 torde kunna anföras. En sådan förlängning borde otvivelaktigt ha
stått i samband med en samtidig förkortning av vokalen. Men den i nysv.
rådande förkortningen av vokalen har icke inträtt samtidigt med konsonant-
förlängningen. Från fornsv. föreligga åtskilliga exempel på bibehållen vo-
kallängd: pret. saaddhe Medeltidspost. I: 78 (c. 1400), perf. part. seedde
Medelt. Bibelarb. II: 397 (före 1450), perf. part.forsmaaddom Vadst. klosterregi.
4 (1451), pret. boodde Läsning f. klosterfolk 229 (hskr. 1487—91), spaadde
Medelt. Bibelarb. II: 153 (hskr. 1526), skeedde Nya rimkrön. tre första forts,
v. 3278 (hskr. från början av 1500-t.). Ännu Bib. 1541 har ett stort antal
liknande skrivningar: skeedde, dijdde, boodde, skoodde, troodde, troodd,
skyydde osv. (endast å och ö synas icke dubbelskrivas : sådd, förbrådde,
försmådd, twådde, strödde)’
, jfr Bydqvist Sv. språk. lag. 1: 118 ff. Jfr även
Kock i Skandinavisches Archiv 1: 55 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
