Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Hellquist: Anmälan.
a) och b). Därigenom att "krafternas” lokala bundenhet nu upphäf-
ves, tages ett viktigt steg framåt till 4) dem oni sm en, det högsta af
de fyra stadier, som nås af alla folk (=■ lägre m ytologi) ; endast
de, som äro möjliga af högre kulturutveckling, nå den individua-
lisering och etisering af demonerna, som gifvit oss 5) gudarna
(=» högre m ytologi). Om de inre och yttre karakteristika, som
skilja dessa båda klasser, se s. 38—
42. Af mera religiös art är 6 )
den e tise r in g , som sedermera skarpare genomföres, och på lärdt
inflytande beror 7) den system atiserin g, som utmärker en döende
mytologi. Själfklart är, att ingen af dessa faser — mer än den
första — uppträder i ren form; den lägre graden fortlefver alltid i
någon mån i den högre.
Inom denna allmänna utveckling upprepa sig öfverallt be-
stämda om bildningar, särskildt på det högre stadiet, anpassningar
af äldre myter och mytiska figurer efter yngre uppfattningssätt
(fetischer, heliga djur > gudaattribut, blodiga offer > oblodiga, sym-
boliska), förändringar af gudarnas gestalt och antal (kollektivering
och klyfning ["hypostaser"]), systematisering (genealogisk, social,
vänskap och fiendskap, t. ex. Thor och Loke), historisering (histo-
risk koncentration, t. ex. i fråga om de mytiska föreställningarna
i sagan om Ilions fall, euhemerism, hvilken vanligen, men inga-
lunda alltid, har lärda anor) eller omvändt mytisering af religions-
historia (t. ex. af strider mellan partier, såsom möjligen kriget
med vanerna, jfr äfven gnosticismen, eller beroende på identifika-
tion af guden och prästen, märk Dalai Lama!) m. m.
Den germanska mytologiens speciella (etnografiska och histo-
riska) förutsättningar behandlas mera knapphändigt och osjälfstän-
digt. För den indoeuropeiska tidens vidkommande åberopas huf-
vudsakligen Schrader. Före skilsmessan befunno sig indoeuro-
peerna i hufvudsak på det animistiska stadiet, men gudabildningen
hade redan gjort flerfaldiga ansatser; präster funnos (men intet
prästestånd) och därmed också begreppen hälgande och helighet
liksom också vissa rituella formler. I fråga om antagande af ned-
ärfda indoeuropeiska myter är förf. mycket försiktig och uppställer
strängare kraf än de flesta andra forskare. Vissa kosmogoniska
och årstidsmyter är han emellertid böjd att tillskrifva indoeuro-
peiska anor. Icke ens myten om gudamjödet vill han förlägga så
långt tillbaka: en af länkarna, Eddamyten om skaldemjödet, anser
M. — gentemot Schiick — för sen och konstlad.
Ett märkligt drag hos den germanska mytologien är dess
psykologiska karaktär. Oden är kanske den individuellaste af alla
indoeuropeiska gudagestalter. I sin religion visa fomgermanerna
snarare ett "protestantiskt" än konservativt-katolskt skaplynne.
Och så ha vi nått fram till arbetets egentliga del (s. 61 f.),
om hvars innehåll vi endast kunna ge strödda antydningar.
I kapitlet om källorna framhåller förf. bl. a. sin åsikt, att
åldern hos Saxos och Snorres närmaste källor vanligen öfverskat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
