- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
140

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 Hjelmqviat: Ospar o. ospard.
han i v. 360 uttryckt med: ”han giorde siik inthe obliidh.”
Han har alltså velat säga, att konungen icke sparade ljufva
ord, hade dem osparade. Negationen ekke strider mot sam-
manhanget. Skulle författaren menat det, som hans ord
efter lydelsen betyda, eller att ”konungen sparade på ljufva
ord”, blir det följande togh (dock) omotiveradt.
2) Uti en legend om den heliga Macra (i en handskrift
från midten eller senare hälften af 1400-talet) förekommer
(se Geetes uppl. af Helige mäns lefverne 255) följande
exempel på ospard = sparad: ”Domaren sagde: vtaw thu bidher
thil wara stora gudha. tha skal engin plagha [vara]
ospardh widh thik.” Här är meningen: ingen plåga skall
vara sparad gent emot dig, skall besparas dig.
3) Samma fras (icke vara ospard) har jag funnit i en
annan medeltida skrift. Det heter i Historia Trojana: ”[Pria-
mus] sagde alt thz howom till hörde skulle wara henne
[d. v. s. Pentesilea] ey ospart.” S. 237 (1529). Meningen
är, att ingenting af Priamus’ tillhörigheter, som Pentesilea
ville ha, skulle sparas gent emot henne, d. v. s. vägras henne.
Den nu exemplifierade användningen af ospard [ospart]
i fsv. må jämföras därmed, att i en fornsvensk text ospardkei
— på grund af textförvanskning — kommit att nyttjas i
den annars ej påvisade ”aktiva” *) betydelsen ”skonsam” [i
st. f. icke skonsam]:
”Han lastadhe dighert drötniwgina radh,
at han hafdhe ij thy varith ospardh.”
Flores och Blanzeflor v. 473 f.
Söderwall, som anser, att ospardh här betyder ”icke
skonsam”, anmärker (Ordb. 2: 181): ”negation fattas; menin-
gen är: han beklagade, att han varit skonsam, han önskade,
att han icke varit skonsam”.
Såsom Emil Olson har påpekat, se Festskrift till K.
F. Söderwall s. 50, har den ursprungliga texten i st. f.
J) Se Lindqvist i Arkiv 25: 244.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free