Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Omtvistade frågor. 59
förd av avskrivaren, har denne medvetet begagnat sig av:
det är samma dialekt (karaktäriserad även genom en över-
gång a x e i samma ställningar), som han enligt Hultman
(se ovan) huvudsakligen använt. Den tredje dialekten (eller
dialektgruppen) slutligen, i vilken (se 4) dels en övergång
ít>e (ce) i levissimus-stavelse ägt rum, dels en vokalharmo-
nisk övergång i > y efter starktonig stavelse med labial vokal
inträtt, och vilken är densamma som den, där a blivit œ
dels på grund av vokalharmoni, dels i levissimus-stavelse (se
ovan s. 57), har blivit oavsiktligt representerad genom av-
skrivaren på samma sätt som vid växlingen a: ce.
På samma sätt äntligen kan man enligt Hultman i cod.
B 49 i behandlingen av ändelsevokalen u påvisa inflytande
från följande olika dialekter: 1) en dialekt, i vilken u i alla
ställningar kvarstått oförändrat; 2) en dialekt, i vilken
en allm än övergång i infortisstavelse av ce ägt rum,
undantagandes i ställning framför m och troligen framför g;
3) en dialekt, i vilken u i stavelse med svag levis och i
levissimus-stavelse — undantagandes troligen i ställning fram-
för g — till en början blivit o, vilket o kvarstår framför w,
men eljest vidare utvecklats till œ\ 4) en dialekt, i vilken
u i infortis-stavelse (såväl stavelse med stark levis som stavelse
med svag levis och levissimus) övergått till o, då närmast
föregående starktoniga stavelse innehöll ett e, o eller ø, dock
icke, om u efterföljdes av m. I samma dialekt har möjligen,
ehuru detta icke är påvisbart, u blivit o även i levissimus-
stavelse oberoende av den föregående stamstavelsens vokal-
kvalitet.
Även här svarar cod. B 49:s skrivare endast delvis ome-
delbart för dialektblandningen. Här, liksom i fråga om än-
delsevokalen i (se ovan), äro de former, som vittna om det
fullständiga bevarandet av u (se 1), och de, som bero på den
under 4) omtalade vokalharmoniska övergången, åtminstone vä-
sentligen övertagna ur källhandskrifterna, H cod. [B49—1609],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
