- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
315

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Omtvistade frågor. 315
från de östnord. språken både i äldre och nyare tid (jfr t. ex.
Kock Arkiv 9: 71 f., Noreen Altschw. gram. § 129, anm. 2,
Torp och Falk Dansk-norskens lydhistorie s. 61). För åt-
minstone ett av de mål, som ha trost7nämligen värml. bergs-
lagsmålet, visar i själva verket även utvecklingen av andra
ord på en dylik förlängning (Kallstenius i Landsmålen XXI.
1: 179). Att ett tidigt förlängt o resulterat i ett slutet o-
ljud, är ju välbekant; jfr nysv. ord, bord, ost, orm osv.
Till ord med o (a) av p höra ytterligare, såvitt jag
kan förstå, dalmålets grån ”gran” (isl. grgn) och vått ”vante”
(isl. vgttr); Noreen i Landsmålen IV. 2. En eventuell in-
vändning (jfr Hultman Hälsingelagen s. 68), att dalmålet i
denna punkt ej skulle vara vittnesgillt för de östnordiska
språken, utan vara en exponent för samma förhållanden som
råda i norskan, är icke berättigad. I fråga om den karak-
täristiska övergången p > ö frfr r och kakum. I följer dalm.
svenskan, och det finnes då intet skäl att tro, att den ej
skulle göra det beträffande utvecklingen av p för övrigt, i
synnerhet som dalm. rörande w-omljudet även däri skiljer sig
från norskan, att det i likhet med det svenska riksspråket
och svenska dialekter vanligen saknar omljud även där det
ljudlagsenligt skulle inträda (jfr nedan). Den egenheten, att
p framför gg kvarstår som o : ogga ”hugga” osv., delar dalm.
icke blott med norska, utan även med flera svenska dia-
lekter.
Mindre säkert är väl, om hit hör sv. dial. (Fryksd.,
värml. bergslagsm., Västerg., Södra Möre) kåst ”kvast”, som
av Noreen Altschw. gram. § 72 förklaras som en kompro-
missform mellan *kwpst- och kost- (det senare utvecklat ur
*kwgst- genom övergång wp > (w)o framför kvarstående u i
dat. pl. *kwgstum > kostum o. d.; jfr fsv. koster, da. kost).
Kallstenius Landsmålen XXI. 1: 170 ställer sig tvivlande
beträffande värml. bergslagsmålet, Sandström Fsv. o ock u in-
om västg.-dial. s. 78, bestrider förklaringen för västgötska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free