- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
313

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Omtvistade frågor. 313
Den differentiering af diftongen, som här framträder, kan
hafva försiggått sålunda, att ljudförbindelsen -uðu- förbytts
i -5«- genom en dissimilation, jämförlig med den som i fsv.
låtit rtfr blifva <
$
r (Noreen, Altschw. gr. § 320. 2). Då det
onekligen är möjligt, att förra komponenten i diftongen pu
vid denna tid ej var identisk med det vanliga p-ljudet, är
det klart, att fsv. hovup o. s.v. icke bevisar någonting i
fråga om behandlingen af det senare. Fornnorskan har ju
(alternativt) a i hafufr, liksom i diftongen au} fastän det
själfständiga p-ljudet kvarstår oförändradt”. Härtill är emel-
lertid fór det första att anmärka, att den allmänna sanno-
likheten av en ursprunglig form hafiuð- (lat. caput, find.
*kaput Johansson Indog. forsch. III. 236) på nordisk botten
svårligen låter sig förneka1), och att denna sannolikhet
framför allt styrkes av de forngutn. formerna av ordet (hafup,
hafpe etc.), i vilka, såsom redan Kock Fsv. ljudl. s. 486
framhållit, ingen rest av ett ljudlagsenligt utvecklat hauhuft-
kan spåras. Under sådana förhållanden fordrar enligt min
mening en sund metod att förklara hovup på det enklaste
sättet, dvs. ur en växling ljudlagsenligt *havup: obl. hofpe
c*haibuÈê osv. (jfr Kock Sv. ljudhist. 1: 415). Men vidare
kan invändas, att, även om man godtager den likväl du-
biosa dissimilationen ubu > det dock är svårt att inse,
att ordets vidare utveckling kan vara utan betydelse för den
här föreliggande frågan. Har nämligen dissimilationen skett
före en eventuell övergång au > pu} alltså hauðufr :> haliuft,
så skulle väl härigenom såväl isl. hpfuft som fnor. hafwS
naturligt förklaras, men i fsv. skulle icke något hovup, utan
blott havup uppkomma, då enligt H:s teori dissimilationen
skett först efter det att i synkoperade kasus : dat. *hauficfë c
*hatibuftë osv. w-et redan fallit, varför några former med a
i stamstavelsen och sedermera synkoperat u i mellanstavelsen
*) Om ett nytt försök att förena stamformerna *kaput- och *kaupit-
se Siitterlin Indog. forsch. 29: 123.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free