Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 Olson: Omtvistade frågor.
För en del undantag från den allmänna utjämningsregeln
räcka dock dessa förklaringar icke till. I dessa ”torde”r
menar H., ”af någon ej fullt utredd orsak a-omljudet helt
och hållet uteblifvit; m åhända var här u långt vid ti-
den för dess genomförande”. I sam band härmed an-
ser H. det icke nödigt att antaga, att de vokalen om-
givande konsonanterna haft inflytande på utjäm nin-
gen av den uppkomna växlingen u : o.
Det är emot de här av mig spärrade meningarna, som
jag tror, att berättigade invändningar kunna göras.
Tanken att förklara ett u i stället för väntat o där-
igenom, att den ifrågavarande vokalen vid tiden för a-om-
ljudets genomförande var lång och först senare förkortats,
är naturligtvis icke i och för sig förkastlig. Beträffande ett
par ord, fvn. glupna v. ”overraskes av noget forfærdende”
och ulna v. ”gaa i Forraadnelse”, vågar jag ej absolut för-
neka, att H. kan ha rätt. Han sammanställer det förra
närmast med nor. dial, glûp adj. ”glupsk”, eg. ”gapande” (om
dettas släktingar inom de nordiska språken för övrigt jfr
Tamm Et. ordb., Falk och Torp Et. wb.), det senare med
nor. dial, ül adj. ”lidt ankommen eller muggen”, båda med
långt u i stamstavelsen. Huruvida även verben kunna från
början ha innehållit avljudsstadiet U, beror emellertid på un-
der vilka omständigheter förkortning av lång vokal framför
konsonantgrupp inträtt i de äldre nordiska språken. Såvitt
man h ittills kan bedöma saken, är den av Kock (Arkiv
7: 371 not och 8: 269 not, Alt- und neusehw. Acc. s. 118)
framställda åsikten den riktiga, enligt vilken förkortning
ljudlagsenligt inträtt endast i ord med akcent 1. Och då
ingen anledning finnes att antaga, att former av dessa verb
kunnat ha en sådan akcentuering, blir Hultmans antagande
i själva verket föga sannolikt. Detta så mycket mer, som
de enda fvn. wa-verb jag kunnat finna, som äro avledda av
adjektiv med långt uy fúlna (< föll) och súrna (<c surr), så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
