Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Hjelmqvist: Anmälan.
Någon gång kan det förefalla, som om en ändring vore obe-
höflig. E tt exempel :
Egill, Lausavisur 36: 8 ändrar Finnur Jonsson (B, s. 50) horn
till horns. Han har motiverat ändringen i Krit. studier s. 162 f.,
där han med rätta opponerar sig mot Reykjaviksupplagans öfver-
sättning af vcetr horn med ”intet horn”, eftersom vcetr aldrig bru-
kas adjektiviskt. Utgifvaren läser alltså leifum vcetr homs, som
han tolkar: ”jeg levner intet” (enl. Krit. stud.: intet horn, eller
ingenting [af —] i hornet), en tolkning, som ju visserligen kan
synas plausibel nog. Men är ändringen behöflig? Skulle man
ej kunna tänka sig, att hifa här förekommer i den betydelse
”oplade, afstaa, give Slip paa”, som i Fritzner2 uppvisats från Forn-
mannaspgur 11: 222, och att vcetr betyder ”alls icke” (jfr Kor-
naakr, Lausavisur 62: forctumk vcetr. . helnauå ”jeg vil ikke undgå
dødskvalen”, se B, s. 84)? I så fall blefve öfversättningen: ”Jag
afstår alls icke från, lämnar alls icke ifrån mig hornet (1. hornen),
d. v. s. utan att tömma det (1. dem)”. A andra sidan må ju med-
gifvas, att genom ändringen till horns parallelismen mellan de båda
halfstroferna blir bättre.
Öfversättningen af verserna är tämligen knapphändig. Endast
sällan äro omskrifningarna återgifna ordagrannt; kritisk-exegetisk
motivering lämnas icke.
Utmärkande för Finnur Jonssons verstydning äro, som bekant,
den stränga logiken, den metodiska säkerheten, den nyktra frihe-
ten från allt fantasteri. Man måste beundra hans förmåga att leta
ut meningen i de mest invecklade verser. Ordföljden ger ju ofta
ingen ledning. Stundom förefaller det i själfva verket, som om de
gamla skalderna med afsikt sammanställt ord, som ej hörde ihop.
För deras åhörare var det säkerligen ett nöje att öfvervinna de
hinder, som skaldespråkets invecklade finesser lade i vägen för upp-
fattningen. Med samma förmåga som en forntidens isländare för-
står utgifvaren att sammanknippa ord från olika versrader och
därigenom klargöra, hvad skalden velat säga.
Äfven i fråga om tolkningen märker man, att utgifvaren ej
sällan nu har en annan uppfattning än förr. Gång på gång har
han öfvervägt de olika möjligheter, som tyckas erbjuda sig, och
då han funnit ett bättre sammanhang, förkastat sin gamla mening.
Några exempel :
I Ragnarsdrapa 6, första halfstrofen, sammanställde utgifva-
ren i ungdomsarbetet Krit. studier 12 flaums och mjçk, som skulle
betyda ”öfvermåttan mycket”; nu (B, s. 2) följer han Brynjulfsson
och Wisén och sammanför ståla flaums støhkvir, hvilken samman-
ställning Wisén (Emend. o. exeg. 5) på ett ypperligt sätt motiverat.
Yid tolkningen af Ragnarsdråpa 11 sammanföras nu (B, s. 3)
fordœcta och fljöda-, i Aarbøger 1895, s. 323 föres sistnämnda ord
till fengeyäandi (”betydelsen oviss”, heter det).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
