Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ordforskning i Eddan. 137
ledes utgörande en obruten form av det såsom personnamn
använda isl. Biari fsv. Biæri; senare leden menar han be-
tyda ’ropare’. Denna förklaring av senare kompositionsleden
anser jag vara riktig. Däremot kan jag ej ansluta mig till
hans uppfattning av förra sammansättningsleden. Man inser
ej, hvarför denne jättes tjut skulle jämföras med björnens
brummande, och Gering framställer ju själv sin mening med
tvekan. Finnur Jónsson anser i sin upplaga av Snorres Edda
betydelsen av både Bergelmir och Aurgelmir vara oviss.
Det nästan allra mäst karakteristiska fór jättarna är
som bekant, att de tänktes bo i bergen. Så har man ju
berg- såsom första kompositionsled i sådana beteckningar för
jättar som berg-búi ’bergbewohner’, berg-danir, berg-risi ’berg-
bewohnender riese’. Jmf. härmed blott t. ex. det nyno. berg-
trolig som av Aasen förklaras ’bjergtrold, især jötun (berg-
rise)’, bergtuss ’vætte (dæmon) som boer i et bierg’. Jag
förmodar därför, att Bergelmir tidigare hetat *Berg-gelmir,
och att det till första kompositionsled har berg. Senare sam-
mansättningsleden är avledd av det verb gälma (nu uttalat
iälma), som (jmf. Rietz’ och Yendells ordböcker) i betydelsen
’skråla, skrika’ alltjämt lever kvar i finländska bygdemål och
även i Ångermanland. 1 nsv. mål finnas även subst. gallm
’skrik’ (Västerbotten) och verbet gallma ’skrika’ (Västerbot-
ten, Västergötland etc.) utan «-oraljud.
Namnet *Berg-gelmir har väl snarast bildats så sent,
att den framljudande konsonanten i *galmiR (gelmir) över-
gått från frikativa (g) till explosiva (//). I så fall har vid
uttalet *Ber%gelmir ljudet g förlorats i interkonsonantisk ställ-
ning; alltså: Bergelmir. I fall åter *Berg-gelmir skulle hava
funnits redan på urnordisk tid, så blev *Ber%a%almïR (del-
vis under påvärkan av simplex ber£) till *Ber$%almiR >
*BeryúmÍR > Bergelmir, skrivet Bergelmir.
”Den i berget skrikande” är tydligen ett mycket lämp-
ligt namn på en jätte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
