Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Kock: Om a-omljudet.
Alla äro ense om att man i former sådana som gen.
sg. kunu, dat. pi. sunum, pres. konj. kumi på ljudlagsenlig
väg aldrig kunnat få o. — Yidare är det ett faktum, som
ingen förnekar, att vissa urkunder (såsom OGrL.) använda
gen. sg. kunu, dat. pi. sunum, pres. konj. kumi i motsats till
kona, sonason, koma i samma urkunder.
Då är det avgjort enklare att (med mig) antaga, att de
gamla formerna gen. kunu, sunum, kumi aldrig blivit (full-
ständigt) undanträngda, än att (med Hultman) antaga, att
de gam la formerna gen. kunu, sunum, kumi fö rst på ana-
logisk väg blevo till konu, sonum, komi, och att sen are dessa
analogiskt uppkomna former å ny o övergingo till kunu, su-
num, kumi.
Med sina teorier nödgas H. dessutom att förklara penul-
timas M-ljud i t. ex. isl. sunum och i fsv. sunum på olika
sätt. I isl. sunum skulle det kvarstå sedan gammalt, i fsv.
sunum skulle det förklaras genom en utveckling sunum >
sonum (på analogisk väg) > sunum.
Däremot är det naturligtvis tämligen likgiltigt, om man
säger, att en lju d la g se n lig te n d en s gjort sig gällande,
enligt hvilken vid en växling o : u (alltså vid valfrihet mel-
lan o : u) u valdes i kortstaviga ord framför u, i i följande
stavelse — eller om man säger: under det att man hade en
växling o:u i en mängd former, genomfördes en lju d lag ,
enligt hvilken i dem o blev till u i kortstaviga ord framför
w, i i följande stavelse 4).
*) I detta sammanhang tillåter jag mig nämna, att Prof. Hultman på
ett annat ställe i sin avhandling om Hälsingelagen polemiserar mot mig,
emedan han ej synes hava beaktat, att jag framställt samma ljudlag, som
han förfäktar.
I avhandlingen Historiska bidrag till svensk formlära (1898) i Sv. landsm.
XV nr 5 framhöll jag s. 40 f. att, eftersom ord med hiatus efter rotvokalen
i det nordiska fornspråket ljudlagsenligt hade akc. 1 (Kook i Ark. nf. X,
213 ff.), utvecklingar sådana som fsv. nom. pl. skoar ;> sko(r), gen. och ack.
pl. skoa > sko, gen. sg. byar > by, nom. pl. broar z> bror, nom. pl. møar >
m ør, pres. konj. sat > sa äro fullt ljudlagsenliga: de bero på att orden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
